Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vägen till invigning |
31 KAPITLET
Högmodet är det mest effektiva sättet att avskärma sinnena från högre ockult upplevelse eller kosmisk klarsyn
Vi har alltså här givit en kort framställning av de mest extrema representanterna för och yttringarna av "högmodet".
Vi har erfarit hur denna "ödmjukhetens" diametrala motsats i varje situation är en övervärdering av eller felaktig uppfattning om det egna jaget och en därpå baserad alltför stor tillbedjan och dyrkan av detta jag eller själv.
Det är givet att man med denna illusoriska eller falska inställning av medvetandet och sinnena omöjligt kan vara i kontakt med nästakärleken.
Med en sådan allt behärskande dyrkan och tillbedjan av sig själv kan man naturligtvis endast göra sin "nästa" till "styvbarn".
För att tillfredsställa denna dyrkan, för att "upphöja" sig själv, måste man i motsvarande mån "förtrycka" sin "nästa".
Att undertrycka "nästan", vilket är detsamma som att undertrycka livet, är att vara emot universums skapelse eller Försynens krafter, det är att gå till rätta med blixt och tordön, det är att vilja förändra solens lopp och jordens bana, det är att vilja upplysa, undervisa och tygla den eviga Försynen eller Gudomen.
Att man med en sådan inställning av medvetandet helt oundvikligt kommer att stänga sig själv ute från livets högsta och skönaste verklighet behöver man alltså inte ha någon klarsyn för att inse.
"Högmodet" är det mest effektiva sättet att tillsluta sinnena för varje form av högre kosmisk eller intellektuell insikt i livet.
Hur skulle väl ett "högmodigt" väsen kunna få ett annat väsen till förtrogen i situationer utanför det rent äktenskapliga området eller förälskelseprincipens område? –
Det är dock inte till skrytsamma, självgoda människor man vänder sig med sin sorg och olycka.
Det är ju inte heller sådana skrytsamma, egenkära människor man söker som intima vänner och medarbetare.
Och vem kan undervisa, vägleda eller på annat sätt lämna intellektuellt stöd åt väsen som i sitt skryt och sin konstlade självsäkerhet endast kan uppfatta sitt eget primitiva och orättrådiga tillstånd som intellektualitet och fullkomlighet, ja rent av till den grad att de stundom förnimmer sig själva som överlägsna kapaciteter som kan jämställas med vem som helst och vad som helst? –
Vem kan undervisa elever som tror att de är klokare än läraren? –
Kan avstängningen eller spärrningen av vägen mot själva livets verkliga kunskap vara mera effektiv eller realistisk än just i sådana fall?
Kan "tröskelns väktare" vara mer verkliga än just där väsendet stelnat i inbillningen om sin egen "ofelbarhet" eller "allt överglänsande fullkomlighet?" –
Att det är den motsatta inställningen av medvetandet, vilket vill säga till "ödmjukhet", som krävs för att man överhuvud taget skall kunna bli mottaglig för fysisk såväl som mental ledning och klarhet och därmed få tillgång till kunskapens eller högintellektualitetens väg mot insikten eller uppenbarandet av det verkliga och sanna livet, "kärleken" detta är också något som här blir till faktum för den utvecklade människan.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt