Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vägen till invigning |
27 KAPITLET
De missnöjda "arbetarna i vingården" existerar alltjämt
Men liksom själva nyttjandet av de raffinerade tekniska företeelserna eller bruksföremålen i sig självt inte är något brott utan i stället rent av en gudomlig välsignelse, när nyttjandet inte sker av fåfänga utan enbart i ren glädje över och i njutandet av själva tingens fullkomlighet och skönhet, så är det naturligtvis inte heller brott eller synd att vara medlem av en religiös sekt eller sammanslutning eller att vara anhängare till någon av de mer eller mindre överdrivna religiösa idéerna eller tankesystemen, när detta medlemskap inte skall vara blott ett slags yttre sken, varigenom man söker nå en konstlad tillfredsställelse av begäret efter att äga en "upphöjdhet" som "nästan" inte har och helst inte bör få tillgång till.
Ja, det låter märkligt men vi har upplevt människor som kallade sig "frälsta" och icke desto mindre blev nedstämda vid tanken på att "alla" människor utan undantag skulle bli "frälsta" och att absolut "ingen" därför skulle kunna bli "evigt förtappad".
Vad är det som rör sig i ett sådant "frälst" väsens inre? –
Är det inte i själva verket kränkt "fåfänga"?
Om alla varelser skulle bli "frälsta", alltså uppnå samma "upphöjdhet" som den man själv menar sig sitta inne med, vad var det då för mening med det hela? –
Är det inte lätt att se, att väsendet i denna situation mera levde i glädjen över att vara "upphöjt över nästan", i glädjen över att vara ett av Gud mer gynnat väsen än "nästan", än det levde i själva nästakärleken? –
Om det levde i nästakärleken, skulle det ju hellre självt gå förlorat än att se "nästan" vara hänvisad till detta djävulska öde.
Ja, som den allra högsta salighet skulle det uppleva blotta tanken på att alla väsen utan undantag skulle uppnå den himmelska upphöjdhet som det självt gynnats med.
Det var alltså blott fariséernas "upphöjdhet" som vi här hos det "frälsta" väsendet blev vittne till. Arbetarna i vingården, som blev indignerade över att de arbetare som tillkom i den elfte timmen fick samma betalning som de som arbetat hela dagen, existerar alltjämt. Det man eftersträvar är alltjämt favoriserandet av en själv framför "nästan" och den därmed följande förnimmelsen av den egna "upphöjdheten" över sin "nästa". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt