Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vägen till invigning |
25 KAPITLET
"De vitmenade gravarna", vilkas innehåll är "de dödas ben och allt slags orenlighet"
Hur yttrar sig då detta religiösa "högmod"? –
Ja, när ett väsen menar sig vara "frälst", menar sig tillhöra "Guds utvalda barn" och känner detta som en särskild ynnest som det uppnått hos Gudomen och genom vilken ynnest det känner sig upphöjt över de andra, dem som står utanför ifrågavarande sekt och religiösa inställning, "de förtappade" eller dem som går på "syndens breda väg", är då inte detta "fåfänga"? –
När samma individer vitt och brett fördömer de andra och karakteriserar dem som "evigt förtappade", är då inte detta likaså "fåfänga"?
När sådana väsen fördömer andra sekter eller religiösa samfund och uteslutande betraktar det egna religiösa samfundet som det "enda saliggörande", är det då inte samma "fåfänga" vi står inför?
Nu vill man kanske här göra gällande att dessa väsen är vilseledda av sitt samfunds speciella religiösa uppfattning och inställning. De är offer för just den övertron att de som inte låter inskriva sig i deras samfund och underkastar sig samma samfunds religiösa dogmer eller hela inställning, är förtappade. Ja, det är helt riktigt. De är offer för vederbörande sekts inställning, men varför tilltalar denna inställning just dessa människor? Varför är de lyckliga över att vara anhängare av denna sekt? – Varför finns det inte något hos dem som reagerar mot den tanken att några skulle vara "förtappade", medan de själva är särskilt utvalda eller gynnade av Gudomen? – Är det inte just för att denna tanke, denna religiösa inställning passar dem särskilt väl? – Den är fullständigt i kontakt med vad de allra helst önskar skulle vara verklighet. De ser alls inte någon orättvisa i att "nästan" eventuellt kan bli "evigt förtappad", pinas i "helvetet", medan de själva – inte ens genom egen hjälp utan genom "nåd" – har blivit särskilt gynnade av Försynen eller Gudomen och i all evighet skall vederfaras en obegränsad, strålande lycka. Behärskas de inte av exakt samma tendens eller rättare sagt samma princip som den "rike mannen", "eleganten", "lyxkvinnan", "swingpjatten", etc.? Är det inte fråga om samma slags glädje och tillfredsställelse över att inte vara som de andra utan vara "finare", "mer kultiverad", höra till de "frälsta", vilket alltså i detta fall vill säga "överklassen"? – Vilken av de här nämnda typerna är minst "fariseisk"? – Är man månne "himmelriket" närmare bara för att man ändrar benämningen "överklass" till "de frälsta" och den rike mannens extravagans, överdrivna modenycker och andra uttryck för "konstlad" och "förfalskad överklass" till ett slags religiöst "snobberi"? – Är man mer änglalik när man går omkring på gator och torg och betraktar sig själv som "upphöjd" över de andra, "de otrogna" och "ogudaktiga", och föreställer sig vara ett av Gudomen särskilt utvalt och från synden "frälst" väsen, bara för att man tillhör en viss religiös inställning, har fått "medlemskort" i en viss religiös rörelse – än när man vandrar omkring på samma gator och torg och känner sig upphöjd över de flesta andra och i bästa fall nådigt nedlåtande ser ned på "proletariatet" eller människor i arbete och arbetskläder, blott för att man själv är klädd i riddräkt och befinner sig högt till häst eller färdas i lyxbil eller eljest uppträder som en snobb, lanserande överdrivna modenycker och pjattutstyrsel? – Jo, "fariséen" och "publikanen" är mer levande i dag än någonsin förr. De "vitmenade gravarna", som innehåller "de dödas ben och allt slags orenlighet", är världsåterlösarens kosmiska analys av "högmodet" eller "ödmjukhetens" kontrast. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt