Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vägen till invigning |
22 KAPITLET
En festskrud förvandlar inte skurken till helgon eller till en högre utvecklad människa än han ursprungligen är
Det är givet att djungelns väsen ännu inte har haft samma tillgång till material av så hög eller fint bearbetad kvalitet som kulturmänniskan och därför måste använda grövre eller mindre lämpliga material än civilisationens väsen.
Själva utsmyckningskonsten är ju endast rutin, som kan utvecklas likaväl inom naturmänniskans som inom kulturmänniskans område och därför inte kan utgöra något absolut pålitligt kännetecken på verklig kultur.
Kultur är i sin djupaste analys uttryck för eller kännetecknas av humanitet.
Endast humanitetsnivån kan utgöra måttstock för kulturnivån.
Men då principen "att smycka sig" eller "försköna sig" likaväl används av naturmänniskan som av kulturvarelsen, av kannibalen såväl som av diplomaten, av "syndaren" såväl som av "helgonet", så är det tydligt att man genom sminkning och målning, genom att ha vida eller smala byxben, figur- eller säckformad kavaj, olika slags slipsar, hattar och skor, smycken, ringprydnader o.dyl. endast och allenast ger uttryck för en princip som man har gemensam med de lägre medvetenhetsnivåerna eller formerna av kultur.
En sådan festskrud gör inte om "skurken" till "helgon" eller omvänt.
En kulturnivå är inte något som man tar på sig eller tar av sig med den ena eller andra dräkten, den är inte något som kan smetas på med pensel och försvinner med regndropparna.
Och här är vi vid sakens kärna.
Det är här som kejsarens nakenparad eller vandring i "bara skjortan" äger rum.
Så länge "fåfängan", som ju är motorn i "högmodet", inte överskrider sin normala standard, dvs. det stadium där den endast åstadkommer det naturnödvändiga, hälsosamma och hygieniska betjänandet av den egna kroppen, så att denna hela tiden kan vara i nivå med det fullkomliga framträdande som den av naturen är skapad eller avsedd till att uppnå, så länge är denna fåfänga en dygd.
När den överskrider detta stadium är den onaturlig eller överdriven och har då inte längre något med verklig logik att göra.
Och det är egentligen först då man börjar kalla den "fåfänga".
Före detta stadium kan den bara betraktas som en naturlig självbevarelsedrift.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt