Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vägen till invigning |
2 KAPITLET
En vandring i mörkret
Denna vandring sträcker sig över kontinenter och hav, genom ofruktbara öknar och iskalla polartrakter, över frusna tundror och sumpmarker, över floder, sjöar och bäckar, genom frodiga, blomsterfyllda ängar, trädgårdar, fält och skogar, uppför branta klippor och bergssluttningar och ned genom djupa och mörka avgrunder med kalla gyttje- och slamhålor med slemmiga kryp och giftiga ångor, genom solheta, feberalstrande marker med djungelsnår, fyllda av allsköns livsfarliga, vilda djur, tigrar, ormar, krokodiler och insekter.
Men vi är ännu inte vid målet.
Ännu finns det stora egendomliga områden att genomkorsa, innan vi är framme vid "visdomens port".
Vi måste således färdas genom fruktansvärda mörka dödszoner, där de levande väsendena endast kan upprätthålla sin tillvaro genom mord och dråp på andra varelser.
Och vi går genom zoner där hatets giftiga lågor får de levande väsendena att ljuga, förtala, lemlästa, mörda och dräpa varandra – inte därför att det som hos djuren är ett livsvillkor för dem att dräpa, utan blott för att erövra varandras fördelaktigare platser och försprång i den stora vandringen.
Den eviga vägen går över valplatser med mördande tanks, kanoners åska, maskingevärs knattrande och bombplan som gör själva Guds ljusa himmel den sist sökta tillflyktsorten för de döendes bristande blickar – farlig att skåda.
Vidare går denna väg hän över stinkande lik, stora städers ruinhögar, milsvida soldatgravar, överfyllda sjukhus, utarmade och svältande befolkningar, plågade av epidemier, dyrtider, rån och plundring.
Och från "skyddsrum", källare och jordhålor ropar människorna mot den himmel som de själva förgiftat och därför inte törs stå ansikte mot ansikte med, ropar efter det enda viktiga: "fred".
Allt annat är dem totalt likgiltigt.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt