Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vägen till invigning |
19 KAPITLET
Den inbillade förnämiteten och "kejsarens nya kläder"
De rent sociala "överklasserna" och "underklasserna" är således uteslutande baserade på och upprätthållna genom "högmod" eller den övertron att skillnaden i fråga om ägandet av materiella värden är detsamma som en verklig, naturlig och därmed kosmisk "klasskillnad" mellan individerna och ger "överklassen" rätt att bjuda och befalla över och utnyttja "underklassen".
Som vi här ser, var det en verklig kosmisk klarsyn som kom frälsaren att uttala insikten om det omöjliga för den "rike mannen" att komma in i "Guds rike".
Det är inte så märkligt att mänsklighetens största visa framhåller "ödmjukhet" som den enda absoluta vägen till Gud, ty "ödmjukhet" är ju den absolut enda inställning av medvetandet som skyddar individen från att falla för en "konstlad" överlägsenhet eller inbillad upphöjdhet.
"Ödmjukhet" är det enda som kan befria människan från att som kejsaren i H. C. Andersens saga gå omkring i bara skjortan och bli till åtlöje för hela folket emedan han levde i föreställningen att han vandrade omkring i världens finaste kläder.
En bättre bild av högmodets och fåfängans tomhet eller ihålighet än denna gudomliga saga kan väl knappast tänkas.
Den inbillade upphöjdhet eller förnämitet som är högmodets sanna natur kan i längden inte hålla stånd inför den absoluta verkligheten.
Omgivningen faller ju inte helt för samma inbillning och kommer nog förr eller senare att avslöja väsendets verkliga nakenhet.
Endast genom "ödmjukheten", som ju är detsamma som väsendets rätta kunskap om sin mentala nakenhet eller verkliga andliga standard, kan det skydda sig mot den farliga "nakenvandring" som högmodet och fåfängan i sig själva är och som kejsaren i sagan ju fallit offer för.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt