Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mellan två världsepoker |
6 KAPITLET
Sann kristendom är än så länge omöjlig inom statens funktioner.
Enligt denna analys blir det i allra högsta grad förståeligt och därmed förlåtligt, att den andliga myndighetens representanter eller prästerna på det ofärdiga sätt, som fallet är, har måst förvalta och tolka den genom världsåterlösaren uppenbarade, verkliga kristendomen.
De är ju ännu inte begåvade med det höga förnimmelsemässiga kunnande och sätt att vara, som världsåterlösaren manifesterade.
Så länge en stats andliga och fysiska myndigheter såväl som allmänheten representeras av väsen, som ännu är avskurna från upplevelsen av världsalltets psyke och därför nödvändigtvis måste representera utvecklingsstadier av långt mindre fullkomlighet i humanitet och nästakärlek än det, som världsåterlösaren uttryckte i sitt väsen, måste hundraprocentig kristendom ännu vara en omöjlighet innanför denna stats funktioner.
Man kan inom rättsväsendet inte låta alla "förbrytare" gå fria med den motiveringen att man förlåter dem, emedan de inte vet vad de gör.
Skulle inte det dagliga livet då bli en livsfarlig djungel för andra människor? –
Man kan heller inte inom staten slopa allt militärväsen med den motiveringen att den som griper till svärd skall förgöras genom svärd, så länge det också här finns rövare- och förbrytaretendenser, som man måste försöka skydda samhället mot.
Man kan heller inte begära, att den andliga myndigheten skall vara hundraprocentigt i nasaréens anda, så länge den består av vanliga, ofärdiga människor.
Ovanstående analyser angående samhällets förhållande till kristendomens högsta ideal är därför inte heller alls någon förebråelse, varken mot präster, jurister eller militärpersoner.
Det är blott en analys av de kristna staternas förhållande till kristendomens högsta ideal.
Då det inte kan bestridas, att dessa ideal just är det centrala i all humanitets- eller kulturskapelse, helt bortsett från att det praktiska uppfyllandet av dem är en absolut oundviklig betingelse för att man skall uppleva lösningen av ens eget jags mysterium och det därav följande kosmiska medvetandet eller kontakten med världssjälen eller den gudom, som världsåterlösaren representerade och som därför är målet för alla existerande individer, kan det endast vara till gagn att situationen klargöres.
Och situationen är ju exakt sådan, som den i detta ögonblick skall och måste vara.
Vi har sett några av de fält, i vilka väsendena ännu på grund av bristande utveckling inte kan uppfylla de kristna idealen.
Då uppfyllandet av dessa ideal är den oundgängliga betingelsen för harmoni eller fred, måste vi vänta oss att finna disharmoni eller krig, där de inte blir uppfyllda.
Om det inte vore på detta sätt, skulle ju Kristus och alla världens invigda väsen eller mänsklighetens största ledare ha avslöjats som bedragare.
Vi har sett, att de kristna samhällena ännu måste bruka svärd, kanoner och sprängämnen för att kunna bestå, detta på grund av deras alltjämt dräpande, egoistiska psyke, deras kärlekslöshet eller likgiltighet med avseende på nästans existens.
Vad finner vi då i detta psykes fotspår? –
"Domedag", "Ragnarök", lemlästning, dödsrosslingar, gråt och tandagnisslan, en världskultur i ruinhögar, mentalt såväl som fysiskt.
Vem bär ansvaret för detta? –
Vem kan man lasta för denna stora misär? –
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt