Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mellan två världsepoker |
5 KAPITLET
Jordmänniskans psyke och världspsyket.
Ett väsen kan i sin dagliga tillvaro endast vara omgivet av två ting.
Dessa två ting är "materia" och "liv".
"Materien" är det döda, det ytliga, det timliga, det flyktiga, medan "livet" är de levande väsen, vilka alla utan undantag är detsamma som "nästan".
Genom att göra våld på nästan, gör man våld på livet.
Livet återigen är världsalltets medvetande, själ eller psyke.
Att denna själ, detta psyke, liksom alla andra former av själ eller psyke endast öppnar sig för kärlek och inte för hat, våld och förföljelse, torde väl vara klart och tydligt.
Det är inte så märkligt, att "invigning", vilket vill säga: att bliva "ett med världssjälen" och därmed "ett med världsjaget", som är detsamma som gudomen eller Fadern, endast kan uppnås av de väsen, som har nått kulminationen i humanitet, osjälviskhet eller nästakärlek.
Alla de väsen, vilka som ideal endast kan se hävdandet av sig själva på andras bekostnad, på offrandet av andras liv och hälsa, och därför är farliga sabotörer av det liv, som omger dem, måste ju världsjaget eller gudomen utestänga från själva världspsyket eller universums medvetande och inspärra i därtill lämpade lokaler, psykiska rum eller sfärer, där de av likasinnade individer kan motta vedergällningen av sin egen idealisms dödsbringande väsen och därvid uppdaga sitt farliga och från världsmedvetandet eller världssjälen avvikande psyke.
Ett sådant från världsmedvetandet avskilt psykiskt rum finner vi i den jordiska mänsklighetens mentala sfär eller psyke.
Detta psyke skiljer sig från världspsyket därigenom att det inte har detta sistnämnda psykes förnimmelsemässiga, dimensionella kunnande.
Det kan endast uppleva eller förnimma i tids- och rumsdimensioner, medan världspsyket uttrycker förnimmelsemässigt kunnande, som ligger helt utanför tid och rum, ett kunnande, vilket med samma lätthet förnimmer eller jonglerar i oändligheter eller obegränsningar som det jordmänskliga psyket förnimmer eller jonglerar i begränsningar.
Skillnaden mellan jordmänniskans psyke och universums psyke är alltså den, att jordmänniskans nuvarande psyke endast tillåter förnimmande i det "timliga", medan universums psyke eller världsalltets medvetande förnimmer i "evigheten".
Jordmänniskan kan endast förnimma "lokaliteter", medan världspsyket förnimmer i "helheten".
Som följd härav har den vanliga eller den i kosmos ännu oinvigda jordiska människan ingen tillgång till förnimmande utanför tiden och rummet.
Hon kan därför inte uppleva synen av sin egen odödlighet eller identitet med evigheten.
Hon kan inte behärska det genomskådande av världsalltets illusioner, i vilket man upplever sin "egen fasta punkt" i gudomens jag.
Här har vi skillnaden mellan den oinvigda jordmänniskan och det i kosmos invigda väsendet eller världsåterlösaren, som nått fram till att förnimma i kontakt med världsalltet och därför förnimmer sig såsom "ett med Fadern" och upplever sig själv som "vägen, sanningen och livet".
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt