Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mellan två världsepoker |
4 KAPITLET
Vad som är mänsklighetens mörka öde.
Här blir vi således vittne till, att de så kallade "kristna staterna" ännu är långt ifrån "kristna", för så vitt "kristendom" är praktiserandet av Kristi levnadssätt.
Vad är hela den bestående militarismen, hären och flottan, annat än ett fält av mänsklighetens psyke eller själ, som ännu inte blivit "kristnat", ännu inte blivit färdigt, ännu inte är utlevt? –
Det är forntiden, det är mänsklighetens djuriska urtillstånd, den ännu icke övervunna "hedendomen".
Det är denna primitiva del av mänsklighetens psyke, som är dess mörka öde, dess olycka, dess förnedring och lidande.
Att göra gemensam sak med detta öde, att utveckla krigsmaskineriet och på högtidligt vis välsigna och hedra dråpmetoderna och säga ja till dödsstraff och hämndprocesser, är att utestänga sig själv från det verkliga kosmiska livet, universums gemensamhetsmedvetande eller det psyke, som är förutsättningen för att solen skiner likaväl på "den orättfärdige" som på "den rättfärdige" och att regnet faller på den "ondes" såväl som på den "godes" marker.
Universums gemensamhetsande eller världsalltets psyke, vilket vill säga "det kosmiska medvetandet", som strålar ut från alla "invigda" eller mänsklighetens allra största ledare, känner inte till favorisering eller förföljelse.
Endast den oinvigda eller ofärdiga människan är ännu så instängd i sitt eget medvetandes timliga, lokala föreställningskrets, att hon tror sig kunna hävda sig genom att undertrycka, sabotera eller utplåna livet omkring sig.
Hon anar inte, att det är världssjälen hon begår attentat emot, när hon gör våld på sin nästa.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt