Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mellan två världsepoker |
3 KAPITLET
När prästerna blir "krigare" och staten saboterar kristendomen.
Så länge väsendena alltjämt i en mycket hög grad är själviska, blir de i motsvarande grad partiska.
De favoriserar starkt de företeelser, som är dem behagliga, och förföljer de företeelser, som inte är dem behagliga eller som inte passar dem.
De kan därigenom endast uppträda som "försvarare" och "angripare", vilket åter betyder, att de är "krigare".
Så länge samhällena består av väsen, som är "angripare" och "försvarare", eller väsen, som ännu huvudsakligen endast har "krigarens" psyke, existerar "kriget" på ett eller annat sätt, man och man emellan såväl som mellan staterna inbördes.
Så länge det är "krig", skall det finnas bruk för väsen, som kan skapa fred, mildra eller försona parternas sinnelag och vara till tröst och vägledning för den på sina gärningar fallna eller slagna parten.
Om inte ett samhälle i sig har en institution baserad på sådana opartiska, fredsälskande väsen, genom vilken dess psykiska liv kan stabiliseras, är det att likna vid en individ, som själv befinner sig i psykisk förvirring.
Är det inte just en sådan psykisk förvirring, som präglar alla kristna stater i världen? – De har blivit de största erövrarna och undertryckarna av andra folk. De har blivit de mest genialiska befrämjarna av den dräpande principen. De är de största framställarna och förbrukarna av mordvapen, alltifrån den helt vanliga dolken till den mest raffinerade och allt utplånande atombomben, förutom de bakteriologiska och kemiska krigsvapnen, som t. o. m. anses övertrumfa atombomben i dråp- och utplåningskapacitet. Samtidigt med detta väldiga uppbåd av krigiskt och mordiskt kunnande upprätthåller och auktoriserar de en andlig myndighet, en stab av utbildade präster, som från tusentals predikstolar förkunnar kristendomens grundprinciper eller nästakärleken i form av Jesu ovannämnda varningar angående svärdets bruk och hans maningar att förlåta fienderna. Genom samma andliga myndighet eller institution ger dessa kristna stater varje barn, som föds inom deras områden, tillgång till ett högtidligt inlemmande i det kristna världssamfundet i form av det auktoriserade dopet och konfirmationen. De kristna staterna har således i kyrkan eller den andliga myndigheten ett slags fredsinstitution, som skulle vara deras psykiska eller själsliga "fasta punkt". Men som vi har sett, har denna "fasta punkt" kommit på glid och mist sin stabilitet, i det att dess fysiska struktur genom den andliga myndigheten, vilket vill säga prästerna, blivit partisk. Prästerna kunde inte övervinna sin medfödda tendens till starka sympatier eller antipatier och gled därför med ut i "angriparnas" och "försvararnas" led. Därmed var de "krigare" i stället för "präster" och befrämjade i motsvarande grad ofreden i stället för freden. Den andliga myndigheten har då heller inte kunnat förhindra, att den i barnen genom dop, konfirmation och undervisning inympade kristendomen i viss grad blivit saboterad av staten genom den i lag påbjudna "värnplikten". När en yngling är så vuxen, att han kan handha ett mordvapen, påtvingas han plikten att som soldat utbilda sig och förkovra sig i särskilda metoder att mörda och ödelägga sin nästa och nästans egendom. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt