Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mellan två världsepoker |
26 KAPITLET
I kulminationen av mörkrets domäner.
Den jordiska människan kulminerar alltså i en mörkertillvaro.
Ser vi bakåt eller nedåt i utvecklingen, varseblir vi först de så kallade "naturmänniskorna".
Därnäst kommer vi till "djuren och så till "växterna" och efter dessa till de "mineraliska" formerna av liv.
Från mineralet till den moderna, allmänt krigiskt inställda jordmänniskan är det i stort sett en starkt stigande tendens i riktning mot en förkovran i att utlösa den dräpande principen, vilket åter är detsamma som kärlekslagens överträdelse, kulminationen av mentalt mörker eller en felaktig livsupplevelse.
Ja, ser vi inte här, hur det ena väsendets död är det andras bröd?
Ser vi inte, att det ur denna utveckling har uppkommit ett tillvaro- eller livsupplevelseplan, på vilket det just är en livsbetingelse för väsendena att leva av varandras kroppar eller av kött och blod, helt bortsett från de blodbad, som de utlöser för att komma i besittning av ägodelar, tillgångar och rättigheter.
Kan livet uppvisa en större ofullkomlighet, ett större mörker, en större manifestation av förstockning? –
Är inte flyktinglägren med sina miljoner av hemlösa eller fosterlandslösa människor, vilkas livsinspiration är förtryckt eller förlamad genom en tvångströja av restriktioner, av taggtråd och av en matranson, genom vilken de just kan upprätthålla så mycken livskraft, som behövs för att kunna balansera på randen mellan svältdöd och självmord, en orubblig dokumentering av mörkrets domäner? –
Är inte ruinhögarna av vissa världsdelars tidigare så stolta kulturcentra, deras kilometervida soldatkyrkogårdar, avbrända skogar och ödelagda marker etc. ytterligare en kraftig understrykning av det faktum, att jordmänniskan passerar genom mörkrets domäner? –
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt