Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mellan två världsepoker |
21 KAPITLET
"Förgänglighet", "ämne" och "form" är i sig själva inte identiska med livet.
Nu vill man kanske här framhålla, att ett hus dock kan bli föråldrat och förgå och således helt upphöra att existera, även om de ämnen eller materialer som det bestod av fortsätter att leva i andra former.
Likaså förgår alla andra synliga ting i världen, även om ämnena ständigt kan leva vidare i andra former eller ting.
Tingen kan därför förgå.
Ja, det är alldeles riktigt, men denna förgänglighet har inte något med "liv" att göra.
Huset har aldrig någonsin varit "levande", och alla de andra synliga tingen, som hade blivit till, som byggts upp av naturen eller de levande väsendena, har i sig själva inte heller något absolut "liv".
De utgör ju endast materiekombinationer i en eller annan form.
Det är således i verkligheten endast "formen" eller "kombinationen" som är förgänglig.
Men själva "formen" har ju aldrig varit "levande".
Att en samling materia utgör en kub eller en kula betyder ju inte, att kuben eller kulan är "levande".
Dessa två företeelser är blott synliga, så länge materien hålles bunden i dessa två speciella former.
Men vare sig materien befinner sig i kaos eller är organiserad i särskilda bestämda hopar eller former, så betyder det ju inte att formen har "liv".
Om ett marmorblock framträder i en av en genial konstnär framställd kvinnogestalt i stället för att ligga som en stenmassa i jorden, åstadkommer detta i själva marmorn inte någon som helst ändring i riktning mot verkligt liv, vilket vill säga: i riktning mot skapande av förnimmelse- och tankeförmåga hos marmorn.
Att man på en konstutställning säger om den utförda marmorgestalten, att "den är mycket levande", betyder ju inte, att detta uttalande skall uppfattas bokstavligt.
Ty i så fall skulle marmorgestalten kunna träda ned från sin sockel och spatsera omkring och hälsa på sina beundrare.
Marmorn i gestalten är lika död i form av konstnärlig figur som den var i sitt obearbetade tillstånd i jordens sköte, och själva den figur, som marmorn är material till att uttrycka, är också något, som aldrig i absolut mening haft "liv".
Denna figur är endast en tanke från konstnärens tankevärld, uppenbarad utåt för omgivningen med hjälp av marmorn.
Denna har blivit ett slags skrivbläck, varmed konstnären har uttryckt sin mening.
Detsamma är ju fallet med varje annan form av skapelse.
Den representerar alltid något annat och mera än vad den är.
Allt skapat eller frambringat är således i sig självt inte något "liv" utan uttrycker endast sitt upphovs tankar och vilja och är därmed dessas medel att tillkännage "liv".
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt