Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mellan två världsepoker |
15 KAPITLET
Den avbrutna förbindelsen med världspsyket.
Genom att göra ovannämnda realiteter till forsknings- och träningsobjekt för sitt tänkande skall man få förmåga att se, huru mystiken kring det levande väsendet efterhand börjar försvinna som dagg för solen och det stora världsdramat med sina bloddrypande händelser, gråt och tandagnisslan ingår i en gudomlig världsplans stora helhetsfacit och där är en medverkande betingelse för upprätthållandet av livets eviga grundfacit, denna, att "allt är mycket gott".
Utan denna inställning hos sitt forskande skall man aldrig någonsin kunna lösa livets mystik.
Utan förmåga att uppleva "högpsykiskt" måste man ständigt förbli i mörker och kaos och därmed i lemlästning, lidande och död och kan endast skönja livets grundfacit som döda krafters blinda tillfällighet.
I sanning en mycket olycklig syn.
Det levande väsendet har förlorat förbindelsen med det verkliga livet eller världspsyket.
"Den förlorade sonen" är borta från sin Fader.
"Adam" och "Eva" är i mörkrets zon.
Dödens epok breder ut sig över jorden.
Den döende gudasonen ropar mot himlen: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" –
Detta rop är gränspålen mellan de två stora världsepokerna: mörkret och ljuset, som åter är detsamma som döden och livet.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt