Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mellan två världsepoker |
10 KAPITLET
Vad är evigheten?
Liksom ärtans slutanalys var identisk med "evigheten", så är slutanalysen för alla "skapade ting" på samma sätt identisk med "evigheten".
Därigenom blir denna den absoluta kosmiska eller "högpsykiska" grundfaciten för alla "skapta" eller "timliga" ting.
Men denna grundfacit, denna "evighet", är alltså inte en rums- eller tidsdimensionen företeelse.
Den är inte "materia", den är inte "stoft", den har inte någon "volym", den är inte ett ställe någonstans och kan inte sägas vara en så eller så gammal företeelse.
Men ett ting, som är utan ålder, utan materia, utan färg, utan form och likväl existerar, kan endast vara "något, som är".
Men då detta är det enda, som är kvar, när ett ting uppleves med "högpsykiskt" eller "kosmiskt" förnimmande, kan det ju endast vara det "något", som företar analysen, det "något", som förnimmer.
Vad skulle det väl annars vara? –
Det är icke rum, tid, materia, form eller färger, utan endast förnimmelsen av analysen eller upplevelsen av "evigheten".
Det "något", som förnimmer, är alltså "det levande något" i väsendet eller det, som vi uttrycker som "jaget".
Och då det är det enda som existerar, när det skapade tingets tids- och rumsdimensionella framträdande är upplöst, och samma ting därvid visar sig identiskt med "evigheten", kan denna "evighet" uteslutande vara det levande väsendet självt.
Någon annan "evighet" förekommer eller finns inte och kan omöjligt existera.
Detta vill alltså säga, att genom "högpsykiskt" förnimmande upplever det levande väsendet sig självt som identiskt med "evigheten".
"Evigheten" är således inte en rad tids- eller rumsbegrepp utan är "jaget", "det levande" eller "livet" i varje levande väsen.
Genom detta upplevande har tinget således blivit identifierat som "evigheten" och "evigheten" identifierad som jaget.
Därmed har det levande väsendet blivit ett med kosmos, universum eller världsalltet.
Droppen har blivit ett med havet.
Gudasonen har blivit förenad med sin Fader.
Här har vi således den "högpsykiska" strukturen bakom världsåterlösarens uttalande: "Jag och Fadern äro ett".
Det är denna förening med universum, kosmos, världsalltet eller Fadern, som är alla levande väsens mål här på det jordiska eller "lågpsykiska" tillvaroplanet.
Härmed är mystiken med livet hävd, odödligheten bevisad för den, som har "högpsykisk" begåvning eller intellektualitet nog för att fatta beviset.
Vi är här vid själva livsupplevelsens kulmination.
En högre form av förnimmande existerar inte.
Det fortsatta förnimmandet härifrån kan endast bli droppens avskiljande från havet, "den förlorade sonens" bortskiljande från Fadern eller "Adams" och "Evas" vandring mot mörkret, bort från "livets träd".
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt