Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänskligheten och världsbilden |
8 KAPITLET
Den jordiska kulturmänniskan har blivit hjälplös mitt i sin materialistiska allmakt
Är det utomordentligt framträdande materiella vetande, som den jordiska mänskligheten besitter, då inte den absoluta sanningen? –
Är alla de många slutsatser vetenskapen har kommit till i fråga om materien, luften, ljuset, vattnet, elden, elektriciteten, atomerna etc. och den därav följande väldiga materiella kunskapen inte något fundamentalt? –
Nej, absolut inte.
Den kan i sig själv inte garantera mänskligheten någon lycka.
Den representerar visserligen en kunskap om orsak och verkan men den utgör endast en del av sanningen.
Det finns sålunda andra delar eller stycken av den absoluta sanningen inom det dagliga livets område där vetenskapen eller människorna inte känner till sammanhang mellan orsaken och verkan.
I några fall känner de verkningarna men inte orsakerna, medan de i andra fall känner orsakerna men inte verkningarna.
Det är självklart att mänskligheten på dessa områden måste vara famlande.
Att detta famlande blir så mycket farligare, ju väldigare krafter människorna har förmåga att betjäna sig av och som de följaktligen i denna sin famlade blindhet riskerar att bli offer för, är lika självklart.
Och är inte mänsklighetens öde i dag just verkningarna av dess allt dominerande bruk av de mest geniala mordinstrument och dråpmetoder?
Här känner den inte sanningen eller lagen om orsak och verkan som säger att "envar som tager till svärd skall förgås med svärd".
Men det är inte utvecklingens mål att låta individen förbli slav under sin egen okunnighet, primitivitet och övertro. Människan som "Guds avbild" kan inte vara ett väsen som famlar omkring i blindo eller på grund av felaktiga föreställningar bringar väldiga krafter till en utlösning som endast kan vara ett sabotage mot humanitet, kultur och liv. Då utvecklingens eller livets mål är en absolut fullkomlig totalupplevelse av sanningen och den därav följande totala lyckan, som visar "människan skapad till Guds avbild", och denna endast kan baseras på den hela och fulla kunskapen om den eviga sanningen, kan en blott och bart partiell kunskap om själva livsstrukturen eller världsbilden omöjligt ge väsendet den sanna lyckan. Och detta är ju också vad fakta till dato allaredan så levande och oryggligt har visat i form av mänsklighetens stora områden av kultursammanbrott och kamp för att inte gå under, änskönt den besitter förmågan att behärska elementerna. Att känna och behärska elementen är sålunda inte nog. Det täcker absolut inte livets mening eller mål med människorna. Som en följd härav blir det ett likaså levande faktum att det felas något i människornas väsen. Denna "elementens behärskare" är en varelse som inte kan skapa eller garantera någon varaktig lycka, varken för sig själv eller andra. Han kan skapa byggnadsverk, maskiner, apparater, befordringsmedel eller andra genialiska tekniska underverk, liksom han i själva ämnena kan framkalla egendomliga kemiska processer eller mirakel som i verkligheten kan vara till utomordentligt stor nytta. Men det har visat sig att dessa mirakel eller produkterna av denna geniala skaparförmåga, såsom förut nämnts, i en allt överväldigande grad har blivit ett sabotage mot livet och tillvaron och därmed mot människornas sanna lycka eller glädje av att vara till. Elementens behärskare (de jordiska människorna) vet inte i dag hur de skall kunna skydda sig mot varandra inbördes. Deras fantastiska materiella vetande och kunnande har i nuvarande stund blivit deras livs största dödsbringande "onda" eller livsfarliga fiende. Elementens behärskare har blivit hjälplösa mitt i sin egen materialistiska allmakt. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt