Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänskligheten och världsbilden |
6 KAPITLET
"Domedagen", "fåren" och "getterna"
Det visar sig alltså att mänsklighetens styrelse eller folkens regeringar inte kan grundas på enbart materialistiska åtgärder.
Man kan inte skapa fred i världen samtidigt som man talar hånfullt om religionens djupaste ideal: avskaffandet av makten och därmed av svärdet till förmån för rätten som beslutsfaktor i folkens mellanhavanden.
När mänsklighetens inställning till försynen började upphöra och de psykiska eller andliga lagarna därmed föll i grus till förmån för dyrkandet av makten i rättens ställe, då började i allra högsta grad dess materiella eller fysiska nedgång.
Orsak-och-verkan-lagen gäller här lika väl som den gäller för den enskilda individen.
När människans moraluppfattning eller andliga liv blir defekt, dröjer det inte länge innan hennes fysiska liv också når ett sammanbrott.
Inget framskridet väsen kan i längden leva enbart på materialism.
Det har förutom sin rent fysiska uppfattningsförmåga också en förmåga att korrespondera med en mängd företeelser som inte är av materialistisk art.
Det rymmer i sig ett själsligt eller psykiskt område som är absolut nödvändigt för dess dagliga livsupplevelse.
Att ignorera detta område eller denna själsliga del av en själv kan endast föra till en ytterligare inskränkning eller hämning av ens andliga liv och därmed av ens begåvning och viljeföring.
Man blir ett fysiskt och själsligt vrak.
Detta är den intelligente gudsförnekarens oundgängliga öde.
Och det är detta tillstånd som absolut måste bli det förhärskande inom mänsklighetens fysiska struktur i en epok där den likaledes har mist all kontakt med sin egen psykiska eller själsliga struktur och inte mer äger de bergfasta, psykiska eller andliga värden, på vilka dess förbindelse och harmoni med det högsta i naturen och därmed med själva livet är baserade.
En högst onaturlig existens och en motsvarande onaturlig upplevelse av livet måste absolut bli följden.
Och det är denna följd av andligt och själsligt sammanbrott som i dag har gjort mänsklighetens öde till upplevelsen av den bebådade domedagen, där en uppgörelse med dess livssituation oundgängligen måste föra till det tillstånd som i förutsägelsen symboliserats med "fåren" och "getterna" och som med nödvändighet förde fram till spaltningen i de två ideologier som uppstod i och med regeringens särskiljande från religionen, nämligen politik och världsbild.
Det är två ideologier som i verkligheten är sammanfogade av Gud och därför omöjligt kan åtskiljas av människorna.
Där de försöker göra detta uppstår oundgängligen en "domedag" eller "ragnarök" som tvingar människorna tillbaka, så att de åter måste erkänna de två ideologiernas eller intressesfärernas oskiljbarhet.
Världsbilden, vilket vill säga den absoluta sanningen, skall inte vara baserad på "politiken", utan "politiken" måste till alla delar vara baserad på världsbilden.
Där "politiken" inte är en produkt av världsbilden är den en uppenbarelse av osanningen eller lögnen.
Där är den en produkt av egoism och vilar uteslutande på egoistiska begärs tillfredsställelse.
Dess propaganda är en förvrängning av sanningen eller verkligheten för att dess utövare skall få ett liv i lyx på bekostnad av andra nationers eller folks normala lycka, liv och hälsa.
Att detta endast kan vara ett sabotage mot helhetens eller den samlade jordmänsklighetens välfärd och därmed bli vägen till "ragnarök", "helvetet" eller "getternas" öde torde vara självklart.
Men där "politiken" är en produkt av världsbilden eller den absoluta sanningen, där vilar den på kärleken till nästan. Dess propaganda är en inspiration för alla till att tjäna alla. Dess samhällstruktur är den eviga livsprincipen eller den organiska "kommunismen" som inte uppfunnits av människor utan som är tillstädes i varje levande väsens organism och gör dess välfärd och hälsa beroende av harmonin i dess organs ömsesidiga samarbete. När denna harmoni och "politiken" blir identiska, då är det väl tydligt att julevangeliets "frid på jorden" eller mänsklighetens högsta välfärd, "fårens" lyckliga öde, har blivit en realitet. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt