Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänskligheten och världsbilden |
57 KAPITLET
Världsbildens eviga analys B
Men evigheten är något mera än blott och bart oändlighet i tid och rum.
Den är en helhet, i vilken all världens detaljer eller ting endast kan existera som lokaliteter.
Den är därför all världens detaljer, uttryckta som en enhet.
Absolut allt är således detaljer i denna enhet.
Den viktigaste detaljen i denna enhet måste då vara det som upplever och uppfattar denna enhet eller evigheten och som ytterligare tänker, igångsätter viljeföring och skapelse och därmed uppbygger och nedbryter.
Vad kan vara större än detta "något"? –
Att evigheten rymmer ett sådant tänkande och viljeförande "något" blir orubbligt fastslaget genom det faktum att vi själva existerar.
Vi existerar ju var för sig som ett sådant tänkande, upplevande och viljeförande "något".
Detta "något" blir alltså skapelsens högsta och första orsak och upphov.
Det är detta "något" som inom oss förnimmer sig som den dirigerande mittpunkten och betecknar sig självt som "jaget".
Det är detta "något" som är vårt sanna och absoluta själv.
Inför detta "något" är allt annat i organismen underordnade, tjänande organ, genom vilka vårt självs eller jags upplevande och tillkännagivande, tanke och viljeföring kan äga rum.
Då detta "något" således är upphovet till det skapande eller jonglerande med materien och organen som utgör vårt framträdande, avslöjas därmed att det inte självt kan vara organ eller materia utan är något helt annat.
Då det finns till före envar av sina påbjudna skapelser, är dess existens inte beroende av dem; i motsatt fall kunde det ju inte vara till före dem.
Däremot är existensens form, detaljer eller samlade kolorit beroende av tänkandet, viljeföringen och det därav manifesterade levnadssättet.
Det är därför blott koloriten och inte existensen som är underkastad förvandlingen.
Men då detta högsta "något" inte är förvandling underkastat, kan själva dess existens aldrig någonsin upphöra, liksom den heller aldrig någonsin kan ha börjat.
Nämnda "något" kommer därigenom att särskilja sig från allt annat omkring sig genom att i sin egennatur existera oberoende av förvandlingarna, skapelsen eller den yttre världen.
Men därmed blir dess existens ju höjd över tid och rum och utgör sålunda exakt samma analys som vi redan har funnit i form av "evigheten".
Detta vårt eget upplevande och manifesterande "självs" eller "jags" identitet med "evigheten" är världsbildens eviga analys B.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt