Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänskligheten och världsbilden |
52 KAPITLET
"Invigning" eller "Den stora födelsen" är en av utvecklingen befordrad organisk process i individens psyke
Med upplevelsen av den osynlige härskaren bakom materien eller världsalltet är ett visst mentalt kretslopp tillryggalagt.
"Den förlorade sonen" är åter hemma.
Gudasonen har åter blivit förenad med sin fader.
Och efter denna upplevelse ser världsbilden annorlunda ut.
Från att vara döda materiefacit, planetbanebeskrivningar, stjärnberäkningar, atomanalyser etc. har världsbilden nu blivit till "något" som tänker, äger vilja och tillkännager denna sin tankeförmåga och viljeföring genom logisk skapelse eller manifestation, precis som alla andra levande väsen.
Här uppstår en kontakt mellan individens jag och universums jag.
Individen och universum, "sonen" och "fadern", talar med varandra.
Men när sonen således kan förstå fadern, går faderns tankar över i sonen och denne blir "ett med fadern".
Det är detta tillstånd eller denna livsform som utgör "människan skapad till Guds avbild". Det är denna samma livsform som plötsligt blir till vaken dagsmedveten självupplevelse genom den process vi känner under begreppet "invigning" och som jag i mitt huvudverk Livets Bok och övriga skrifter har givit namnet "Den stora födelsen". Det bör här framhållas att "invigning" eller "Den stora födelsen" inte utgör en ceremoni, föranstaltad av människor, utan i stället är en produkt eller ett slutresultat av en naturlig organisk utveckling av en mental förmåga, precis som alla andra sinnen, såsom syn, hörsel, lukt, smak etc. Det är riktigt att man under en längesedan svunnen forntid på ockult sätt "invigde" konungar eller överstepräster, de väsen åt vilka ledningen av folkets kultveckling uppdrogs, för att man därigenom skulle ha en garanti för att aspiranten på denna värdighet verkligen besatt den nödvändiga psykiska kvalitet, moraliska självbehärskning eller själsliga stabilitet som krävdes för att bära det ansvar som var förbundet med ett så högt ämbete. På den tiden var den stora allmänheten inte inställd på att själv tänka eller spekulera på de högsta eller eviga sanningarna. Livet var inte något mysterium, ty man var av naturen begåvad med en så alltbehärskande instinkt att man fullt och fast trodde på konungen eller översteprästen, "Guds släkting" och "ställföreträdare" på jorden. Men den tid är längesedan förbi då jordmänsklighetens öde lades i enskilda individers händer. De sista fallen inom denna utvecklingsbana är de ännu existerande stora världsreligionerna och dyrkandet av och tron på dessas upphov. Det kommer inte mer att uppstå sådana uppenbara messiasgestalter eller världsåterlösare. Detta betyder naturligtvis inte att det inte uppstår talrika väsen som mer eller mindre frankt framhåller att de är Messias och utsedda av försynen till att "frälsa" mänskligheten. Men det visar sig dock att de inte har det själsliga, andliga eller kosmiska medvetande som kännetecknar en Messias eller världsåterlösare. De framkommer blott med påståenden som så att säga enbart är plagiat av vad de ursprungliga religionsupphoven eller världsåterlösarna har sagt. Deras position är helt baserad på troende människor. Men då trosförmågan är på retur, blir det mer och mer omöjligt för sådana individer att värva anhängare. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt