Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänskligheten och världsbilden |
50 KAPITLET
När vetenskapen låter binda sig av illusoriska dogmer
Förut nämnda ologiska eller inkonsekventa påstående kan omöjligt vara "vetenskap", även om det finns många examinerade lärda som helst vill hålla sig till den.
Dessa lärda är i detta fall, om än omedvetet, inte logiska tänkare utan dogmdyrkare.
De befinner sig i samma suggererande tillstånd som den starkt religiöst troende människan.
Hon tror blint på de auktoriserade religiösa berättelserna, alldeles oberoende av om dessa berättelser är logiska eller inkonsekventa.
Men det är blott den skillnaden att dessa väsen inte ger sig ut för att vara forskare eller vetenskapsmän.
De hämmar inte den vetenskapliga forskningen.
Det är däremot farligt för utveckling och forskning när forskningens män och kvinnor blir fångna i en föreställning som är dåraktig, inkonsekvent eller ologisk och därför inte har något med vetenskap att göra men likväl påstås vara ett korrekt uttryck för verkligheten.
Den av många lärda hysta uppfattningen om livlösheten i universum har redan haft ett hämmande inflytande på många unga, vetenskapligt inställda forskare och inbäddat deras ärliga och goda vilja att finna sanningen i den suggestionen att människan är det förnämsta livet i universum och att denna livsform och de övriga kända livsformerna på jorden är det enda liv som överhuvud taget existerar.
Ja, så suggererad är en stor del av den akademiska ungdomen att man inom denna grupp rentav skäms för att hysa några tankar som innebär att universum skulle vara uttryck för liv utanför de kända formerna.
Så fast ingrodd är alltså den dåraktiga föreställningen att universum är en död materiemassa som genom sina olika ämnens slumpvisa reaktioner ger upphov till livet.
Den mänskliga hjärnan, det mänskliga väsendet med sin geniala vetskap och kunskap samt alla de tusenden och åter tusenden andra levande väsen i logiska eller ändamålsenliga organismer eller geniala kroppar skulle således vara skapade av döda, tillfälliga materiekombinationer.
Tror man att en vindfläkt, ett fallande träd i skogen, ett skyfall eller ett jordskalv kan skapa ett levande, tänkande väsen? –
Då skulle ju de människor haft rätt som på sin tid trodde att smuts eller orenhet blev till ohyra, blev till de levande väsen vi kallar "löss".
"Det döda" skulle alltså ha skapat "det levande".
Är månne inte uppfattningen att "det levande" har skapat "det döda" mera i överensstämmelse med vetenskap eller den verkliga sanningen?
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt