Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänskligheten och världsbilden |
47 KAPITLET
Varför "tillfällighet" inte kan vara livets första orsak eller naturens behärskare
Är inte en forskares egen organism den kombination av materier eller ämnen, där han direkt kan förnimma den bärande grundprincipen? –
I vilken annan materiekombination kan han ens tillnärmelsevis förnimma livet så klart? –
Är det inte här han känner sig som mittpunkt, som det viljeförande, bestämmande och upplevande något? –
Är det inte här inom detta av det levande väsendet behärskade området som det är ett oryggligt faktum att absolut ingenting kan skapa sig självt? –
Ser han inte här som ett faktum att ett hus, en maskin eller något liknande inte kan bygga sig självt, en klädedräkt inte kan sy sig själv, liksom att en bok, en saga, ett skådespel o.s.v., ja, allt vad människan upplever som ett resultat av de kända, levande väsendenas skapande, omöjligt kunde ha blivit till på annat sätt än just genom medvetande, planläggning och viljeföring.
Detta vill alltså i sin tur säga att så långt som människan med sitt vakna dagsmedvetande klart och direkt kan genomskåda tingen finns det överhuvud taget ingenting som kan bli till, annat än genom medvetande, tänkande och viljeföring.
Inom individens kulminerande fattningsområde, alltså där individen direkt kan uppleva, blir det till det största och mest ofrånkomliga faktum att absolut ingenting inom detta område kan bli till av sig självt.
Då detta är fallet, hur kan det då inom det område, som är mer eller mindre otillgängligt för mänsklig fattningsförmåga, vara logiskt att antaga, att de logiska processer eller den ändamålsenliga skapelse, som här äger rum och som inte står tillbaka för de kända levande väsendenas skapelser eller alstringar ifråga om ändamålsenlighet och konstnärligt utförande, är ett resultat av tillfälligheter? –
Varför blir det levande väsendets organism till ett lik så snart medvetandet och därmed tänkandet och viljeföringen inte längre finns kvar i samma organism? –
Varför blir inte alla materiekombinationer som förekommer utanför de levande väsendenas organismers områden och som man alltså frånkänner medvetande, tänkande och vilja, också lik? –
Är det inte ett faktum att den logiska skapelsen alltjämt äger rum? –
Ja, är inte likets upplösningsprocess och det härav uppstående överförandet av dess materia till kretsloppet också en logisk eller i högsta grad ändamålsenlig skapelse? –
Hur kan då medvetande, tänkande och viljeföring vara ett absolut oundgängligt villkor för skapande i det ena fallet och vara totalt överflödigt i det andra fallet? –
Varför skulle en organism, en växt, ett djur, ja, alla de företeelser som betingar arternas bestånd, deras livsformer och de därav betingade kroppsformerna kunna gestalta sig hundraprocentigt ändamålsenligt helt på grund av tillfälligheter? –
Varför blir livet inte här till kaos? –
Om en människa hittar på att leva sitt liv på en ren slump, går detta hennes liv oundgängligen mot kaos.
Kan hon överhuvud taget frambringa något logiskt eller planmässigt blott genom att tillfälligt kasta materialen tillsammans? –
Kan urmakaren skapa ur, kan arkitekten skapa byggnader, kan snickaren skapa möbler, kan skräddaren sy kläder o.s.v. på detta sätt? –
Nej – men hur kan man då tro att denna dåraktiga eller ologiska uppfattning kan vara mysteriets lösning, kan vara världsalltets och därmed livets fundament? –
När tillfälligheten bara kan skapa kaos inom den mänskliga livszonen, hur skulle den då kunna dana strålande och fullkomliga skapelser i zoner där den mänskliga insikten mer eller mindre saknas? –
Den skapelse, som vida överglänser den mänskliga skapelsen, skulle således vara baserad på tillfälligheter, medan den mänskliga skapelsen endast kan äga rum genom medvetande, tänkande och viljeföring.
Tror man inte det är ett förfärligt misstag att kalla en världsuppfattning, baserad på uppfattningen om tillfällighet som livets djupaste orsak, för vetenskap? –
Är inte villfarelse och övertro det rätta namnet på denna uppfattning, likgiltigt i hur hög grad den åtnjuter auktorisation eller godkännande av universitet och läroanstalter? –
Måste inte tillfällighet skapa planlöshet och kaos där den behärskar livet? –
Och krävs det inte tänkande, planläggning och viljeföring där planmässig eller logisk skapelse skall äga rum? –
Är detta inte ett ofrånkomligt faktum inom vårt eget medvetenhetsområde eller där vårt eget jag har med materien att göra?
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt