Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänskligheten och världsbilden |
44 KAPITLET
Ett lik är inte något bevis för en absolut död
Då vårt själv eller jag är osynligt tillstädes i vår kropp eller organism, är det inte så märkligt att dess närvaro i rummet är osynlig även när det inte mer befinner sig i organismen, liksom det ju också blir rätt naturligt att denna ligger där stilla som ett lik.
Ett lik är ju detsamma som en kropp som inte mer är underkastad något jags kommando eller vilja.
En sådan av jaget eller den osynlige härskaren helt övergiven kropp är i klass med andra "jag"-lösa materier som är på väg mot sin upplösning.
Att uppfatta det väsen som den övergivna kroppen en gång tillhörde som "död" är alltså ett misstag.
Kroppens förändring från en levande organism till ett "lik" kan absolut inte utgöra något bevis för att "den osynliga härskaren", som tidigare var närvarande i den nu avsjälade kroppen, är "död".
Denne härskare var ju osynlig i organismen och måste därför också vara osynlig utanför denna.
"Liket" kan på sin höjd endast ge uttryck för att förbindelsen mellan organismen och dess tidigare härskare blivit totalt avbruten.
Och vilken annan skillnad är det väl mellan ett "lik" och en "levande organism" än den, att den osynlige härskaren är tillstädes i organismen, medan liket är totalt övergivet av denne härskare.
Har kroppen inte alltjämt alla sina organ: hjärna, hjärta, lungor, lever, tarmar, magsäck o.s.v., och ändå är den ett lik.
I liket finns alltså inte något organ, i vilket det samlade resultatet av det avslutade livet, de upplevda erfarenheterna, är hopsummerade.
Alltså kan ingen av dessa erfarenheter ha blivit till "något" som finns i organismen.
De har blivit utlösta till förmån för något som är utanför kroppen.
Att detta "osynliga något" har tagit erfarenheterna eller det upplevda vetandet och kunnandet med sig ut ur organismen, då det gjorde sig fritt från denna, blir här en självklarhet.
Det blir således ett faktum att organismen inte kan vara det sanna eller verkliga väsendet utan endast är ett tillfälligt redskap för det "något" som behärskade och utnyttjade organismen under sin osynliga närvaro i denna.
Vi blir därför, bortsett från den kosmiska upplevelsen av odödlighet, rent logiskt nödsakade att erkänna att vårt själv eller jag är ett utanför den fysiska dimensionen eller tillvaron existerande "något" som har förmåga att inkarnera i materien och bearbeta denna på ett sådant sätt att den kan formas till en kropp, en organism eller ett redskap, genom vilket det indirekt kan tillkännage sin osynliga existens på det fysiska planet.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt