Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänskligheten och världsbilden |
43 KAPITLET
Utan existensen av jaget som en osynlig härskare i organismen, vilken kan överleva dennas död, skulle tillvaron vara en kulmination av dårskap, primitivitet och orättvisa
Jaget eller ovannämnda osynliga härskare upplever med hjälp av organismen erfarenheter, både behagliga och obehagliga.
Samma jag kan studera, berika sitt medvetande, träna upp sig till virutositet i olika former av vetande och kunskap.
Men till vad nytta vore dessa erfarenheter, detta studium och denna träning eller förvärv av kunskaper, om det inte i organismen existerade en innehavare eller ett upphov som inte dör eller går under tillsammans med organismen? –
Om resultatet av alla de lidanden och svårigheter, bekymmer och sorger, som uppleves genom organismen, skulle bli till ett lik och gå ett slags förruttnelse till mötes och upplösas, till vad nytta vore då dessa resultat – och för vem? –
Att förneka den härskares närvaro i vår organism, som vi själva är, kan således endast visa sig som den mest dåraktiga och ologiska uppfattning som överhuvud taget kan formuleras i en hjärna och strider helt mot vad vi eljest ser av naturens skaparmetoder och avsikter.
En sådan uppfattning ger uttryck för själva det levande väsendet och därmed livet som den mest dåraktiga och ologiska manifestationen i världen.
Den är en falsk nyckel till livsmysteriets lösning.
Den utestänger all tänkbar förklaring av detta mysterium.
Allt är då utan betydelse, allt är utan mening, tillvaron är sadism, brutalitet.
Den är själva kulminationen av dårskap.
Men då denna livsfilosofi är direkt emot all högre mänsklig moralkänsla och kulturskapelse, kan den omöjligt utgöra något absolut moraliskt fundament eller någon livsgrundval.
Den blir omöjlig eller absolut underminerande för skapandet av den "varaktiga fred" som mänskligheten mer och mer ropar efter som ett livsvillkor.
Vill man frigöra sitt medvetande från denna materialistiska livsfilosofi eller detta hinder på sin väg mot livsmysteriets lösning, är man nödsakad att erkänna den osynliga härskare i vår organism som vi ger uttryck för med jag-begreppet. Och skall det bli mening i denna uppfattning på samma sätt som det är mening i alla de övriga av naturen frambragta företeelserna, är vi tvungna att uppfatta den osynliga härskare i vår kropp, som vårt jag utgör, som "något" som kan leva bortom organismens eller kroppens livstid och därigenom få nytta av de erfarenheter som markerar denna livstid. Detta är det enda som kan rättfärdiggöra det levande väsendets lidanden och svårigheter och göra dessa till naturliga, logiska processer i världsordningen, till gagn och glädje inte blott för väsendet självt utan också för mänskligheten i sin helhet. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt