Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänskligheten och världsbilden |
4 KAPITLET
Religion och politik kan inte vara två skilda ting
En blick på det stora världsdrama, som i särskilt hög grad började utlösas med åren 1914 och 1939 och som ständigt fortsätter och förbereder nya kultursammanbrott, med landsflykt, slavläger, tortyrkammare, död och undergång för nya massor av människor, ger den högintellektuelle iakttagaren något att tänka på.
För honom kan det inte mera vara fördolt vad det är som är galet med mänskligheten.
För honom har det för länge sedan blivit ett faktum att "politik" och "religion" inte kan vara två skilda ting.
Religionen måste vara den högsta uppenbarelsen av kunskap om de ideal och morallagar, på vilka det dagliga livet endast och allenast kan baseras.
En religion som inte utgör en sådan uppenbarelse eller kunskap har mist sin politiska kraft, vilket vill säga sin förmåga att inspirera till skapandet av den rättfärdighet eller moral hos samhällslagarna som är ett villkor för varje humant, kulturbefordrande och lyckobringande samhällsstyre.
Där religionen inte mer äger denna kraft utan har blivit till något som endast passar för den enfaldiga, naiva eller vidskepliga människan, något som den mer intellektuella eller vetenskapligt inställda människan inte synes vara intresserad av, där har den mist sin "politiska" auktoritet och därmed sitt inflytande som regerings- och kulturfaktor.
Och där religionen upphör att vara en faktor som bestämmer över regeringen, där har regeringen mer och mer blivit en faktor som bestämmer över religionen.
Att detta måste leda till en motsvarande katastrofal omvälvning i samhällsstyrelsen var på förhand givet.
Att förkasta religionen med dess innehåll av livsvisdom eller livssanningar, även om dessa helt visst var inhöljda i en terminologi som inte var tidsenlig och inte kunde dokumentera dem som vetenskap, var detsamma som att kasta ut barnet med badvattnet.
Det var detsamma som att förkasta den tolkning av kärleken till nästan och de moraliska motiv, förutan vilka ett samhälle omöjligt kan undgå krig och kultursammanbrott, olycka och lidande.
Och då de överlevande världsreligionernas kraft sålunda var döende, är det inte så märkligt att folk och stater måste komma in i den gudlösa eller materialistiska tidsepok, den ragnarök eller det blodsdrama, vars dyningar, nöd och elände alltjämt dominerar politik, stater och individer.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt