Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänskligheten och världsbilden |
39 KAPITLET
Hur livsförnimmelsen pekar hän mot jaget som en från allt det övriga i tillvaron åtskild, bärande mittpunkt
Denna obeaktade sinnesförnimmelse, som sålunda förbigått det materialistiskt inställda väsendets dagsmedvetande, är rätt och slätt själva livsförnimmelsen.
Hur förnimmes då denna i sin innersta struktur? –
Den förnimmes som en mittpunktsupplevelse av "något" som vi betecknar som "oss själva".
Människan kan inte undgå att dra en skiljelinje mellan detta "något" och de företeelser som omger detta samma "något".
Hela hennes dagliga tankegång och det därav följande talet och uttrycksättet är inget annat än ett tillkännagivande av detta "någots" åtskillnad från allt det övriga i världen.
Varje normal människa ger uttryck för denna åtskillnad i form av begreppen "jag" och "det".
Med detta "jag" betecknar hon sitt "innersta absoluta själv".
Bortom detta "jag" förekommer ingenting.
Det finns ingenting som är högre eller i större grad är individens absoluta egenområde än detta "själv" eller "jag".
Överallt där individen begagnar sig av uttrycket "jag" tillkännager den alltid utan undantag en åtskillnad mellan sig själv och något annat.
"Jag såg", "jag gav", "jag fick", "jag sprang", "jag satt" etc.
I vart och ett av dessa uttryck ligger det inte blott en beteckning av en situation utan också ett fundamentalt tillkännagivande av situationens bärande grund, dess mittpunkt.
Detta fundament eller denna mittpunkt betecknas alltså genom ordet "jag".
Det kan således i själva verket omöjligt uppstå någon som helst situation som inte pekar hän emot ett "jag" som dess fundament eller upphov.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt