Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänskligheten och världsbilden |
38 KAPITLET
Hur förnimmelsen av "det levande" eller "det högsta något" inom oss har blivit en obeaktad vaneupplevelse
Då "det högsta något" inom oss är omanifesterat, hur kan man då veta att det existerar? –
Blir detta "något" inte bara en imaginär föreställning? –
Även om något inte kan fattas direkt med de fysiska sinnena, kan dess existens dock utmärkt väl bli ett faktum.
Är det inte ett faktum att radiovågor existerar, går in genom materien, murarna, ja, genom vår egen kropp utan att vi med våra vanliga sinnen märker det? –
Om vi inte har en mottagare för dessa vågor, blir det ju omöjligt för oss att konstatera den musik och sång eller det tal som i ett givet ögonblick i form av vågor vibrerar genom vårt rum.
Dessa vågor blir till faktum genom sin inverkan på ting som i sin tur kan inverka på våra sinnen.
Men liksom radiovågor och andra osynliga vågor eller energiarter blir till faktum genom sin inverkan på ting, som i sin tur kan inverka på våra sinnen, så blir det förut nämnda "något" också till faktum genom sin förekomst i ting, genom vilka denna närvaro kan bli tillgänglig för förnimmelse.
Det sätt, varpå dess förekomst i vårt inre fattas eller förnimmes, är så enkelt och vardagligt självklart, att denna förnimmelse har blivit till kulminerande "C-vetande", vilket vill säga: omedveten automatfunktion eller vanetillstånd.
Ja, så stark är denna dagliga vaneförnimmelse av det dirigerande och upplevande "något" i vårt inre att den helt gått ut ur det vakna dagsmedvetandets uppfattningsområde på samma sätt som alla andra automatfunktioner i vår organism, såsom blodomloppet, lever-, njure- och körtelfunktionerna och flera andra funktioner i den organiska processen.
Den friska och sunda människan märker ju inte att hon har dessa funktioner.
De fullgör sin uppgift rent automatiskt utan att individen med sin vilja eller tanke behöver gripa in.
Endast när dessa funktioner inte arbetar som de skall, märks det som obehag och smärta eller det vi kallar "sjukdom".
Förnimmelsen av "det högsta något" inom vår organism har likaledes blivit en automatfunktion som är helt oberoende av viljan.
Den har blivit en vardaglig företeelse som man efter hand skänker så föga tanke eller uppmärksamhet att man så att säga inte alls räknar med dess existens, ja, i vissa fall rentav förnekar den.
Men kunde man inte tänka sig att en männsika på samma sätt fann på att förneka sin egen levers, sina njurars och körtlars existens, om dessa inte genom populärt skrivna böcker i anatomi för länge sedan blivit allmänt kända? –
Men då dessa organ och deras funktioner sålunda helt ljud- och känsellöst kan vara tillstädes i organismen eller kroppen utan att individen förnimmer deras existens, varför skulle där då inte på samma sätt kunna existera psykiska företeelser som, när de verkar som de skall, blir helt obeaktade inom fattningsområdet? –
Att förneka detta högsta "någots" förekomst i organismen, blott därför att det ej kan ses eller uppfattas genom fysisk förnimmelse, detta är lika dåraktigt som det är att förneka de inre fysiska organfunktionerna.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt