Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänskligheten och världsbilden |
32 KAPITLET
Den materialistiska vetenskapens världsbild
Då den moderna materialistiska vetenskapen av i dag uteslutande är baserad på kunskaper som tillsammans endast utgör en vetenskap om livlösa ting, även där den talar om och nämner tingen som liv, kan den endast undervisa om tillfällighet och död.
Den är ett slags dödens religion.
Den berättar endast om materiens "utvändiga" sida, vilket vill säga: den ger långa, invecklade vetenskapliga redogörelser, ja, har fyllt biblioteken världen över med geniala utredningar om materiens reaktioner i form av rörelse, men denna rörelse kan den endast förklara som en livlös mekanik och kemi.
Den blir därför med denna sin speciella inställning eller uppfattning nödsakad att ständigt och dogmatiskt förneka rörelsens sanna identitet som "livsyttring".
Den kan inte acceptera att varje fysisk rörelse är en förlängning av en psykisk rörelse som ju återigen är detsamma som "ett immateriellt någots" tänkande, viljeförande eller medvetande.
Vetenskapen kan därför endast uppsätta "tillfällighet" som orsak till alla universums funktioner.
Men då dessa funktioner ju representerar den allra högsta logiska skapelse, ja, en utveckling som i fråga om ändamålsenlighet vida överstiger vad en människa kan prestera eller uppenbara av logik eller fullkomlig skaparförmåga, vill detta alltså säga att den rent materialistiska vetenskapen i universums funktioner endast ser döden.
Den är vittne till en logisk skapelse, den är vittne till en hårfin planmässighet, den är vittne till att allt blir utnyttjat, ingenting går till spillo; den ser att de fallande löven på hösten går över i ett nytt kretslopp och därigenom är med om att skapa den nya vårens blomdoft och färgprakt, den ser att det är gödselhögen som befordrar brödsädens växt, den ser att kloakpölen blir till bäckar, åar, floder eller vattensamlingar.
Därifrån avdunstar vattnet, blir till kristallklar luft, blå himmel, vita sommarskyar, morgon- och aftonrodnad för att återigen förtätas, bli till regn, tvättvatten, kloakpölar och därifrån på nytt gå in i kretsloppet och fortsätta sin lyckobringande färd och om igen dana ett lysande himlavalv över våra huvuden.
Fastän vetenskapen sålunda blir vittne till hur även de värst stinkande och mest ruttna partiklar genom kretsloppet inte blott bringas att försköna den jord vi går på utan också är med om att i ordets absoluta mening inhölja oss i en färgstrålande himmel, en lysande gloria, en orgie i färger, ljus och strålar, påstår den likväl dogmatiskt att "tillfällighet" är universums första orsak.
I sanning, den materialistiska världsbilden visar endast en livlös värld, en gudlös gudason, ett levande väsen som endast upplever lik och tror sig vara en produkt av tillfälligheter för att åter kunna utplånas med nästa dödsbringande tillfällighet.
Ja, den rättroende inom den rent materialistiska vetenskapen har kommit så långt bort från livsmysteriets lösning som han eller hon överhuvud taget kan komma.
"Den förlorade sonen" har här mist sin fader.
"Njutandet av frukten från kunskapens träd" har skett tillfullo.
"Döden" ruvar över jorden.
Världsbilden är dold i nattens mörker.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt