Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänskligheten och världsbilden |
25 KAPITLET
Varför den materialistiska vetenskapen måste avvisa uppfattningen om ett odödligt jag och dess kosmiska ansvar såsom "ovetenskaplig"
Det blir därför den skillnaden på en gången tids och framtidens människor att medan forntidens och det stora flertalet av nutidens människor inte känner något "kosmiskt, ansvar", så kommer framtidens människor att helt basera sitt liv på ett sådant ansvar.
Det är denna mänsklighetens förvandling som det blir den andliga vetenskapens mission att fullfölja, just därför att ingen annan form av vetenskap kan åstadkomma denna förvandling.
Den materialistiska vetenskapen kan på grund av den speciella och för den själv absolut nödvändiga forskningsmetoden inte ge någon som helst idé om något "kosmiskt ansvar", i det den enbart kan syssla med "timliga" eller "förgängliga" ting.
Den kan endast sysselsätta sig med "det skapade", "det frambragta" i universum.
"Det eviga", "det oförgängliga något" eller "jag", som skapar, frambringar, upplever och överlever tingen eller "det timliga", kan den inte alls ha något med att göra, därför att det är identiskt med själva evigheten och oändligheten.
Och då evigheten och oändligheten inte kan vägas och mätas, kan den inte fattas på vanligt vetenskapligt vis genom mått och vikt.
En forskning och vetenskap, som uteslutande är byggd på uppfattning av mått och vikt, måste därför absolut avvisa "evigheten" och "oändligheten" eller det "något" som skapar och upplever tingen och därför inte självt kan vara tingen, såsom något i allra högsta grad "ovetenskapligt", något som inte kan bli konkret vetande, vilket i detta fall alltså vill säga: mått- och viktkunskap, d. v. s. detsamma som kunskap om tid och rum.
Den materialistiska vetenskapen betecknar i vänligaste fall uppfattningen av "evigheten", "det högsta något", eller "skaparen" och "den som upplever" bakom "det skapade" som en "filosofisk spekulation" och i de mera gängse och ovänliga eller intoleranta fallen som rent nonsens, fanatism eller övertro, ja den kan rentav totalt förneka ett sådant "någots" existens.
Att vetenskapen därvid i allra högsta grad själv är "ovetenskaplig" och full av övertro, helt oavsett hur stor auktoritet den äger med hänsyn till mått- och viktfacit eller kunskap om tid och rum, detta fattar eller anar den inte.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt