Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänskligheten och världsbilden |
23 KAPITLET
Den materialistiska vetenskapen och den andliga vetenskapen
Livsmysteriets lösning är inte en vetenskap som liksom den materialistiska endast kan skrivas med formler och tecken som blott de lärda eller ett fåtal av de mest framträdande intelligenserna efter åratals studier kan läsa eller förstå.
Den andliga vetenskapen eller den vetenskap som utgör livsmysteriets lösning är inte en vetenskap som skall räkna med miljondels millimeter eller lika små bråkdelar av en sekund.
För denna vetenskap är "tusen år som en dag och en dag som tusen år".
Den är en insikt som är höjd över tid och rum.
För den blir allt i det stora som i det lilla och i det lilla som i det stora.
Den arbetar med själva "livet" och är i motsats till den materiella, akademiska vetenskapen totalt oberoende av mått och vikt.
Själva "livet" är något evigt, och något evigt kan varken ha ålder eller storlek.
Det är inte så märkligt att man genom den materialistiska forskningen ej kan finna livsmysteriets eller världsgåtans lösning.
Denna lösning är själva "evigheten".
Hur skall man med en forskarinställning och undersökningsmetod som endast kan stödja sig på mått och vikt, på avstånd och volym eller andra timliga företeelser – och varmed man endast kan få i sin hand något som är under uppbyggnad eller nedbrytning, under utveckling eller degeneration, på väg att vakna upp till liv eller snabbt eller långsamt håller på att dö – kunna komma till den fasta punkten bakom alla rörelserna i universum eller världsalltet och därigenom nå fram till den absoluta sanningen? –
Hur kan facit, baserade på dessa förgängliga företeelser, bli annat än timliga tings mått- och viktanalyser? –
Hur skulle de kunna vara facit eller sanningar om det "något" som överlever tingen och därför kan konstatera tingens timlighet, rörlighet, tids- och rumsförhållanden? –
Det är ju alldeles klart att detta överlevande och iakttagande "något" varken kan vara rum, tid eller rörelse.
Att det verkligen existerar ett sådant överlevande "något" blir till oryggligt faktum genom vår egen existens.
Vi är ju alla och envar inte blott sådana iakttagare av de timliga förhållandena i och omkring oss, utan vi kan också själva sätta i gång rörelse och därmed skapelse av timliga företeelser och genom dessa tillkännagiva eller uppenbara vår existens för andra väsen, i vilka också förekommer detta tingen överlevande "något".
Att man för att komma till klarhet över detta tid och rum upplevande och skapande "något", måste inse att man själv är livsgåtans lösning, torde väl också vara självklart.
Lösningen på "det skapades" mysterium torde väl vara "skaparen" eller upphovet till "det skapade".
Livets djupaste facit kan inte vara "det upplevda" utan "det som upplever".
Därför blir det här till faktum att den moderna, akademiska vetenskapen omöjligt kan lösa livsmysteriet, eftersom den betraktar det som en ofrånkomlig regel att endast hålla sig till mått och vikt och uppfatta varje forskning som avviker därifrån som "ovetenskaplig" och därmed förkastlig.
Den förstår inte att den därmed i verkligheten avskärmar sig från utforskningen av "det som upplever".
Den skall aldrig få fatt i annat än just "det upplevda", "det skapade", "det timliga".
"Evigheten" eller "oändligheten" är för den något abstrakt, otillgängligt, som aldrig skall bli tillgängligt för något väsen, även om denna vetenskap är nödsakad att medgiva att en sådan företeelse förekommer bortom alla timliga realiteter.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt