Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänskligheten och världsbilden |
2 KAPITLET
När intelligensbetoningen gör individen materialistisk och asocial
Av det nyss nämnda ser vi alltså att det känslobetonade tillstånd som framfödde mänsklighetens stora "trosförmåga" och som hittills utan att svikta har burit individen genom livets olikartade ljusa och mörka skeenden, inte är något varaktigt.
Historien visar oss att när människorna når fram till ett visst stadium i sin utveckling börjar de bli intelligensbetonade.
I deras mentalitet eller tankevärld uppstår föreställningar som underminerar "tron" och skapar "tvivel" på de religiösa fakta, vilket vill säga: tvivel på deras egen själsliga och andliga struktur, ja, en struktur som de till och med helt förnekar och därigenom hindras nå varje insikt om.
Vi har här den glödande materialisten eller gudsförnekaren i sin renaste form.
Det är självklart, att en sådan människa kan bli ohygglig för sin omgivning, om hon når fram till det intelligensbetonade, av vantro präglade sinnestillståndet, innan hon fått tillräckligt human moral eller karaktär.
Ty en sådan människa tror absolut endast på "den starkares rätt".
Någon absolut analys och förståelse för verklig rätt och rättfärdighet kan en sådan rent materialistisk människa omöjligt äga.
Betänk vad hon kan uträtta av olyckor och kulturnedbrytning om hon t. ex. får makt att regera, får makt att vara diktator eller att på annat sätt härska över människor!
Ja, blott detta att en sådan människa har tillträde till politiken är något farligt, då hon ju nästan omöjligt kan vara annat än asocial.
Är det inte just dylika fakta som storpolitiken i världen har börjat hopa i mänsklighetens historia eller livserfarenhet? –
Den fred som hjälpligt existerade före de stora världskrigen existerar inte mera och kan aldrig existera så länge mänskligheten inte träffat anstalter för att skydda sig mot den starkt växande irreligiositet som i form av en okultiverad, intelligensbetonad gudsförnekelse eller andlig förföljelse breder ut sig inom en stor del av världspolitiken.
Att denna politik därigenom i motsvarande grad blir asocial, detta blir till ett faktum därigenom att ingen människa, som mist förmågan att fatta meningen med praktiserandet av rätt i stället för makt, kan vara annat än asocial i ett samhälle som nått så långt fram i utveckling av humanitet och kultur att dess livslycka endast kan grundas på rätt i stället för makt.
Det är självklart att människorna steg för steg berövas personlig frihet, föres till slavarbete, koncentrationsläger, tortyr och avrättning så länge de inte tar sig i akt utan överlämnar sig till sådana asociala, maktlystna, intelligensbetonade förnekare av det andliga.
Vi har redan sett hur det har gått för de länder och folk som lät sig bländas och frestas av makten i stället för rätten.
I naturens ordning frambringar samma orsaker oundgängligt samma verkningar.
Salt kommer alltid att salta, liksom socker kommer att söta.
På denna orsakslagens oryggliga stabilitet existerar världsalltet.
Det är genom denna lags oryggliga stabilitet som vi på det hela taget är i stånd att förnimma och uppleva livet, är i stånd att uppfatta, tänka och handla.
Det är i kraft av samma stabilitet i världslagarna som vi efter hand kommer att lära oss att leda vår vilja i överensstämmelse med dessa lagar.
Och det är tack vare samma stabilitet som människorna kan uppnå den absoluta freden eller varaktiga lyckan genom att bringa sin tanke och vilja i överensstämmelse med denna orsak- och verkanprincip i världslagarna.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt