Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänskligheten och världsbilden |
14 KAPITLET
När makten blir ett med kärleken till nästan, då uppstår freden
Men likgiltigt vad man än tycker eller tänker härom: den jordiska människan har kommit nära gränsen för den mentala sfär där livet inte längre kan baseras på mordvapen, hämnd eller straff.
Mänskligheten kommer ännu att få uppleva några karmiska omskakningar, miljoner människor kommer ännu att dräpas eller lemlästas, men inte desto mindre står mänskligheten på tröskeln till fredens ljusa sfär.
Man kommer i dessa sista blodbad och massdråp, explosioner och sammanbrott att få se, inte blott hur mordvapnen ödelägger allt både för en själv och motparten, man kommer också att få se att segrandet är ett lidande, en tortyr och en vånda, som är ännu värre än det onda som man trodde att mordvapnen skulle skydda emot.
Det kommer här att bli till vetenskapligt faktum att fred inte kan baseras på överlägsen makt, utan endast på rätt, och att makten endast kan bli till välsignelse där den beskyddar rätten, vilket återigen vill säga: där den är ett värn emot de i individernas psyke eller medvetande ännu existerande resterna från deras tidigare djuriska mentalitet.
Att bruka makt utan intellektualitet, vilket vill säga: en makt, som inte är ett beskydd för rätten, utan ett beskydd för egoismen, detta skapar den största dödsfara en individ kan råka i.
Därför blir det enda nödvändiga för jordmänniskan i dag att tillägna sig den högsta kosmiska vetenskap och kunskap som ger henne överblick över bruket av makt och som kan göra detta bruk till den högsta välsignelse och därmed till ett med världsstrukturen eller naturkrafterna.
Där makten har blivit ett med människans kärlek till nästan, där härskar freden.
Där har himmelriket uppstått på jorden.
Där kan liv endast existera som ljus, konst, kärlek och glädje.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt