Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Mänskligheten och världsbilden |
1 KAPITLET
Religionernas känslobetonade världsbild kan inte frälsa mänskligheten
Det allra högsta målet för mänsklighetens vetgirighet och fattningsförmåga är själva lösningen på det livsmysterium den lever i.
Då uppnåendet av denna lösning, vilket vill säga klarläggandet av själva den eviga världsbilden, är en fråga om individens intellektuella kapacitet, blir detta mål således en utvecklingsfråga för mänskligheten.
När vi ser tillbaka på mänsklighetens historia, blir vi också vittne till att dess förhållande till världsbilden blott är en gradvis stegrad horisontutvidgning.
Den ena världsuppfattningen har ständigt måst avlösa den andra för att varje gång ge plats åt en ny och mera tidsenlig världsbild.
En blick på dessa forna världsuppfattningar visar oss att de inte är inriktade på att kunna tillfredsställa en starkt intelligensbetonad skeptiker. De utgör inte vetenskapliga eller konkreta utredningar av livsmysteriet. De kan i sig själva inte utgöra något som helst tillfredsställande svar på den av den moderna, vetenskapligt inställda människan av i dag ställda frågan om världsbilden. Men det råder inget tvivel om att de en gång har varit fullt tillfredsställande svar på frågor från de stadier av troskyldiga eller intelligensfattiga men starkt känslobetonade medvetenhetsskikt, som dessa tiders folk representerade. Vi kan alltså därav se att längtan till eller hungern efter livsmysteriets lösning är av så djupgående natur hos människan att den funnits där långt innan denna varelse fick intelligensmässig fattningsförmåga utöver de ting som rörde kampen för det dagliga brödet. Men när nu denna längtan existerade inom individen innan denne ännu hade någon nämnvärd intellektuell förmåga, varmed den kunde fatta livsmysteriets lösning, blir det till ett faktum att denna längtan inte blott är en hunger efter vetgirighetens tillfredsställande utan i lika hög grad också en hunger efter känslans tillfredsställande. Det är givet att dessa världsuppfattningar därför i en tidsepok, då man ännu ej hade någon framträdande intelligens, mera formades som ett tillfredsställande av känslan än av intelligensen. Och gör sig inte detsamma gällande ända in i våra dagar? – Vad skall man säga om de i dag härskande världsreligionerna med kristendomen i spetsen? – Är inte dessa religioners världsbild iklädd en terminologi som måste sägas vara ganska negativ eller omöjlig när det rör sig om att intellektuellt eller vetenskapligt tillfredsställa den intelligente skeptikern? Alla individer inom mänskligheten, som är speciellt intelligensbetonade och därför vetenskapligt inställda, har blivit "otrogna", har blivit "avfällingar" från kyrkan och dess traditioner. De kan närmast betraktas som "gudlösa". Men det behöver naturligtvis inte betyda att de är "onda" eller "omoraliska". Tvärtom finns det många "gudlösa" med en långt högre eller mera human moral än mången ivrigt "troende" eller öppet erkänd gudsdyrkare. Men detta förhållande att mänskligheten är delad i två läger, de "religiösa" och de "irreligiösa", de "troende" och de "otrogna", och – ytterligare – att de "otrognas" grupp är i tilltagande, medan de "troendes" är i avtagande, så att deras kyrkor och tempel får fler och fler tomma platser under gudstjänsten, bevisar att mänsklighetens kontakt med livets dolda sidor, livsmysteriet eller världsbilden, håller på att upplösas. Den känslomässiga förbindelsen eller kontakten med världsbilden och de till denna hörande eviga fakta, som individen tidigare genom sin tro var i besittning av, äger det "otrogna" väsendet ej mer. Den har underminerats eller tillintetgjorts av det tvivel som dess senare intelligensutveckling förde med sig. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt