Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Logik |
AVSLUTNING Vår mentala resa är härmed slut. Vår färd eller vårt forskande har endast sträckt sig över det för jordmänniskan tillgängliga, realistiska, fysiska erfarenhetsmaterialet, och vår tanke har i stort sett måst undvika sådana detaljer och realiteter, sådant erfarenhetsmaterial, som är okänt för den jordiska människan, då det hör hemma i gudomliga sfärer, som ligger högt ovanför de zoner, där hennes dagliga liv befordras (och som jag därför behandlar först i mitt huvudverk "Livets Bog", som är avsett för dem som önskar studera vidare). Icke desto mindre har vi hunnit se mycket, bevittnat många detaljer på denna mentala resa, som varit en färd tvärs igenom livets mörkaste zon, en mental insyn i själva "helvetet" med dess allt dominerande mord- och lemlästningsteknik, dess krigsskådeplatser med jämmerrop och dödsrosslingar, med brinnande städer, med kulturen och konsten förvandlad till ruiner och askhögar, en värld fylld av uppenbara eller maskerade rov- och plundringsprocesser, med fattigdom, hungersnöd, självmord och sinnessjukdom. Men trots alla dessa ohyggliga erfarenheter har vi inte på någon enda punkt kunnat bevittna den minsta lilla ofullkomlighet i världsordningens teknik. Våra huvudhår har bokstavligen talat varit räknade. Ja, inte ens det minsta lilla dammkorn har varit uttryck för en tillfällighet. Allt har fungerat och hundraprocentigt uppfyllt sin planmässiga bestämmelse: uppenbarandet av en över alltsammans härskande, kulminerande kärlek. Burna av vår hjärnas gudomliga kraft har vi upplevt, att en allsmäktig försyns gudomliga strålar trängt fram genom denna mörka undre värld och lyst upp vår rymd. Vi har sett – inte som en dröm – inte som ett fata morgana – utan som realistisk verklighet, tillgänglig för all forskning, att världsalltet är ett levande väsens manifestation; att alla levande väsen är gudasöner, odödliga väsen, som framträder "skapade till Guds avbild"; att var och en är sitt eget ödes herre; att var och en får skörda vad han sått; att denna skörd resulterar i skapandet av kärleksförmågan; att kärlek alltså är livets högsta syfte, den slutliga uppfyllelsen av alla ändamål; att kulminationen av all logik således är "att älska sin nästa som sig själv" och att detta är vägen ut ur det djupa mörkret, vägen uppåt mot livets och lyckans strålande tinnar – den förlorade sonens återkomst till sin evige Fader – samt att världsalltet är kulminationen av denne evige Faders kärlek. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt