Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Logik |
93 KAPITLET Den synliga organismen är endast ett "redskap", bakom vilket det därför måste finnas ett osynligt upphov eller någon som använder redskapet Den rent fysiska, materiella vetenskapen kan således inte frälsa världen. Den är oumbärlig och gudomlig i det rent fysiska skapandet av teknik och blir därigenom ett medel att befria människorna från det tunga fysiska, materiella arbetet och ge dem herraväldet över materiella företeelser, samtidigt som den upplyser människorna om naturens teknik, men den kan aldrig någonsin, i sin nuvarande form och begränsning, bli en världsåterlösning.Vad menar man då med en världsåterlösning? – Med den världsåterlösning, som människorna nu i så hög grad har behov av och som de ytterligare kommer att bli mogna för genom alla sina nuvarande och förestående lidanden i form av krig, sjukdomar och olyckor, menas befrielsen från den gåtornas och mysteriernas mörka natt, som mänskligheten lever i, så länge den endast vet besked om de "döda tingen", om rum och tid, mått- och viktresultat, men saknar kunskap om de "levande tingens" verkliga natur. Världsåterlösningen är en förnyelse av den moderna materiella vetenskapen, varvid denna, från att vara ett vetande om naturens "tyngdfacit", blir omskapad till att vara även ett vetande om naturens "livsfacit", dvs. naturens "livsyttringar" eller bevis för dess identitet som ett samlat, tänkande, manifesterande, levande väsen. Att få kunskap om att alla rörelser i naturen utanför vår organism – stormens sus, havets bränningar, molnens flykt, solens värme osv. – är organiska på samma sätt som alla rörelser inne i vår organism – blodomlopp, matsmältning, hjärn- och hjärtfunktioner – och att alla existerande former av rörelse alltså är identiska med livets uttrycksmedel och kännetecken, detta är det tjugonde århundradets världsåterlösning. Detta är den förnyelse av den jordiska människans medvetande och mentalitet, som höjer henne upp över djurstadiet och till uppenbarelsen av sin egen identitet som ett evigt, odödligt väsen existerande som liv, kött och blod av en likaså evigt existerande, odödlig försyn. Utan detta vetande skulle det aldrig någonsin kunna existera ett "nästa stadium" efter jordmänniskostadiet. Och utan detta "nästa stadium" vore alltså den jordiska människan tvungen att avsluta sin strålande och så gudomligt påbörjade utvecklingskarriär i "djurriket" eller på "djurstadiet", där hon skulle dö eller gå under i lystmäte på materiellt vetande och sin nästan allt materiellt omfattande tekniska kunskap eller kulminerande vetenskap om "döda ting", utan att någonsin ha kommit till klarhet om livets verkliga existens, dess natur och förlopp. Hon måste alltså avsomna i sin aldrig upphörande inbillning, att hon själv blott och bart är ett timligt, materiellt och livlöst "kvantum materia". Men vem har upplevt något dylikt som faktum? – Upplever inte varje vuxen normal jordmänniska i sin egen organism, alltså i sitt eget "kvantum materia": "vilja", "intelligens", "känsla", "minne", etc., och utgör inte just dessa realiteter orubbliga bevis för livets existens? – Får alltså inte varje jordmänniska uppleva ett visst antal bevis för livets existens? – Och är det inte just denna upplevelse som i verkligheten gör hennes "kvantum materia" synligt som "ett levande väsen"? – Här kanske någon invänder, att man inte ser dessa bevis längre än från födelsen till graven och att man inom denna tidrymd ser organismen skapas eller gradvis byggas upp för att därefter upplösas och försvinna. Men vad är det egentligen man i detta fall bevittnar? – Är det inte just detta, att det inte alls är organismens fysiska "kvantum materia" som är själva individens liv, utan istället de genom organismen uppenbarade mentala funktionerna eller uttrycken för medvetande och själsliv, som är ovedersägliga kännetecken på ett tänkande, talande och handlande "någots" närvaro i organismen eller individens "materiekvantitet"? – Och är det inte den situation som inträffar, när detta "något" inte längre manifesterar sig genom organismen eller "materiekvantiteten", som är orsak till att "materiekvantiteten" framträder som ett "lik"? – Vad är ett "lik"? – Består inte "liket" av samma kombination av organ som organismen bestod av, innan den blev ett "lik"? – Har inte ett människolik fortfarande ögon, öron, näsa och mun; har det inte lungor, lever, mage, tarmar; har det inte händer, fötter osv.? – Men varför ligger det då så orörligt? – Varför går det inte, varför talar det inte, varför kan det inte längre förnimma något? – Är det inte just emedan det aldrig någonsin var organismen eller "materiekvantiteten", som talade, såg, hörde och förnam, utan i stället ett "något", som nu inte längre visar sig genom organismen? – Det kan inte förnekas, att skillnaden mellan liket och den levande organismen består i att den sistnämnda fungerar och brukas, under det att tillståndet som lik kännetecknas av att det inte längre brukas. Man kan alltså inte komma ifrån, att det är ett orubbligt faktum, att den levande organismen brukas, medan liket inte brukas. Men om det är ett faktum, att den levande organismen brukas, blir det också till faktum att det finns "något" som brukar den. Då organismen alltigenom visar sig bestå enbart av organ, dvs. redskap, vart och ett avsett att fullgöra en viss funktion, blir det därigenom ett faktum, att organismen i sin helhet uteslutande är ett "redskap" och därför måste ha ett upphov och någon som brukar den. För vem skulle den annars vara ett redskap? – Ett redskap kan ju endast existera som ett medel för sin brukare till att skapa eller frambringa något. Och utan denna brukare blir ju varje redskap värdelöst. Vad är en bil utan en bilist? – Vad är en skrivmaskin utan skrivare? – Vad är en bok utan läsare? – Är inte dessa redskap utan brukare i princip detsamma som "lik"? – Men när vi nu i det dagliga livet överallt kan konstatera, att varje redskap är värdelöst utan en brukare, varför skulle då inte en organism, som ju i allra högsta grad måste betecknas som ett redskap, följa samma lagar och även vara värdelöst utan en "brukare"? – Att anse motsatsen är att gå emot fakta och strider sålunda emot allt som hör samman med begreppet logik. Att inse, att ett levande väsens organism inte utgör det levande väsendet självt, utan blott och bart är ett redskap för en "brukare", dvs. för ett levande "något" bakom organismen, detta är att följa naturens och därmed den högsta verklighetens egen anvisning på hur man bör tänka för att stå i kontakt med livets egen eviga sanning. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt