Martinus: Logik, kap 92.

Läs och sök i Tredje testamentet

Kap:
(I,1-95,A)

92 KAPITLET

De "stora sanningarnas" identitet som "kosmisk vetenskap" och denna vetenskaps oumbärliga mission på områden där den materiella vetenskapen står helt maktlös

Jämsides med den på mått och vikt baserade materiella vetenskapen, som på grund av sin natur endast kan ge besked om "döda ting", existerar det alltså en annan vetenskap, som ger besked om "levande ting". Att denna sistnämnda vetenskap ännu bara befinner sig i sin späda tillblivelse och i stor utsträckning ställs i skuggan av den moderna vetenskapen hindrar ju inte, som vi sett, att den existerar som ett faktum. Dess besked grundar sig inte på mått och vikt utan på "livsyttringar", dvs. ting som direkt är uttryck för själva livet. Men om den jordiska människan inom ett visst fält äger förmågan att genom "livsyttringar" konstatera livet, varför skulle då inte denna förmåga kunna utvecklas, så att individen inom ett ännu större fält på samma sätt kan konstatera livets existens? – Ger inte varje ny erfarenhet en ännu större förmåga åt individen att orientera sig i livet? – Måste inte varje ny "livsyttring", som man upptäcker i naturen, öka individens förmåga att observera "livsyttringar"? – Är det inte detta, som de "vise" bekräftar genom sina uttalanden och sina i "heliga böcker" nedskrivna sanningar eller slutsvar? – Ser vi inte att dessa slutsvar är uttryck för ett vetande av det slag, som i möbler och kläder låter oss se bevis för existensen av dessa föremåls upphov.
      När de från äldre tider nedärvda sanningarna betecknar naturen eller världsalltet som "Försynen" eller "Fadern", grundar sig då inte dessa beteckningar på "livsyttringar", som berättigar till en sådan uppfattning av naturen? – Vem kan påstå annat än att dessa beteckningar härstammar från väsen, som är så gamla i utforskandet av "livsyttringar" och fått en så överlägsen förmåga på detta fält, att de lika lätt kan se naturen som uttryck eller bevis för ett levande upphov, som den jordiska människan kan se möbler och kläder som bevis för snickarens och skräddarens existens? –
      När nu erfarenhets- eller upplevelseförmågan befinner sig i utveckling, varför skulle den då inte leda sitt upphov fram till ett sådant tillstånd eller en sådan överlägsenhet på ifrågavarande område? – Människorna blir ju virtuoser eller genier på andra områden, som de intresserar sig för och utforskar – varför skulle de då inte bli det även i utforskningen av "livsyttringar"? – Är det inte sådana större eller mindre genier i "livsyttringskunskap" som är upphoven till de "stora sanningarna", som orubbade trotsat tidens tand och som oundgängligen har varit och allt framgent kommer att vara grunden för jordmänniskans hjälp i hennes mentala vånda, sorg och olycka – mera än vad ett vetande om mått och vikt, avstånd och teknik någonsin har varit eller kommer att kunna bli? – Är det inte just dessa "sanningar" som är den olyckliges sista hopp? – Är de inte uttryck för ett vetande som just passar in i deras situation? – Det enda som kan vara av betydelse för ett olyckligt och lidande väsen är vetskapen om en kärleksfull gudom eller försyn, dvs. ett högsta, kärleksfullt, levande väsen, som har varje annat existerande levande väsens öde i sin gudomliga hand och hos vilket ingen kan gå förtappad utan alla har evigt liv. Det är vetskapen om att allt i verkligheten är "mycket gott" och att allt leder mot ljuset. Är inte detta det enda som är av betydelse för det olyckliga och lidande väsendet?
      Kan en kunskap om kilometer och gram, om materievibrationer och ljusvågor eller liknande materiella företeelser ha något intresse för den som gråter över sitt döende barn, eller för den som har förlorat sina kära på krigsskådeplatsen? – Kan den vara till tröst för den obotligt sjuke som varje ögonblick väntar på döden? – Kan en större insikt i materiens mått- och viktenheter, i dess volym och dess sätt att reagera, ge inspiration och livsglädje, ge ny tro och förtröstan på livet åt den som hemlös och förtryckt, fattig och sjuk, står i begrepp att beröva sig livet? – Blir inte den moderna vetenskapen lätt till "stenar i stället för bröd" när det gäller dessa områden eller när den ställs inför frågan: "Vad skall jag göra för att bli salig?" – den må sedan vara aldrig så gudomligt nyttig och välsignelserik på sin rätta hemort eller plats i tillvaron? –

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.