Martinus: Logik, kap 9.

Läs och sök i Tredje testamentet

Kap:
(I,1-95,A)

9 KAPITLET

Den materialistiska världsåskådningen ovärdig varje vetenskapsman

Att stora ödeläggelser, mördanden, naturkatastrofer och andra olyckor äger rum över hela världen, att de skenbart drabbar helt oskyldiga väsen, att den ena människan föds i lyx och den andra i armod, dessa förhållanden utgör inte något bevis för att det dagliga livet är en kombination av tillfälligheter eller att det inte finns en absolut logisk och rättfärdig världsplan.
      För att kunna bevisa, att livet endast utgörs av tillfälligheter och att det sålunda inte alls finns någon logisk världsplan, måste man först bevisa, att det levande väsendets liv absolut börjar med fostrets tillkomst och slutar med det vi kallar "döden" och att denna alltså bokstavligen måste vara ett faktum. Men då en sådan verklig död, såsom vi förut påpekat, inte existerar och därför aldrig någonsin kan bli till faktum, kan inte heller påståenden om livets identitet som tillfälligheter någonsin bevisas eller bli till faktum, i det att livet ju i enlighet med denna odödlighet måste representera krafter som sträcker sig långt bortom "födelsen" och "döden". Då dessa krafter ligger utanför den vanliga dagliga förnimmelse- och uppfattningsförmågans räckvidd, undandrar de sig denna förmågas observation och forskning och blir därigenom för förmågans ägare ett okänt spel, av vilket han direkt kan bevittna endast en lokal del, nämligen den nuvarande rent fysiska eller köttsliga.
      Men då denna del ju endast sträcker sig över en helt kort tidrymd, medan de okända krafter som representerar odödligheten med nödvändighet måste sträcka sig över evigheten, blir den köttsliga eller den för allmän förnimmelseförmåga tillgängliga, tidsbegränsade delen av det levande väsendet således en mikroskopiskt liten del av detta okända spel. Att bedöma detta okända spel, som ju är det levande väsendets verkliga liv, utifrån en så mikroskopiskt liten del av dess samlade existens måste ju vara lika omöjligt som att med den vanliga förnimmelseförmågan bedöma en byggnads hela konstruktion, arkitektur och storlek utifrån en av dess murstenar. De föreställningar om byggnaden, som denna sten skulle ge, kunde omöjligt godtas som fakta eller bevis för byggnadens sanna analys.
      Att något ser ut som kaos behöver inte betyda att det är uttryck för tillfälligheter eller bristande logik. En blick in i ett byggnadskomplex under uppförande ger också intryck av att allt här är kaos. Mursten, kalkbaljor, timmer, bräder, ställningar etc. ligger huller om buller överallt. Men det hindrar inte att man här står inför en logisk plan, som är under fullbordan och vars mål är den färdiga byggnaden. Så länge en plan är under utförande, visar den sig ofta som ett kaos för den oinvigde.
      Då även synen av det levande väsendets liv från "födelsen" till "döden", i enlighet med det föregående, i själva verket endast utgör en liten blick in i något okänt, finns det ingenting som hindrar att detta okända kan vara ett led i en logisk plan, som är under utförande. Att detta okända "något" visar sig som kaos behöver ju endast bero på att det är okänt och kan sålunda inte alls utgöra något bevis för att det levande väsendets öde är tillfälligheter.
      Som ovan nämnt visar sig livet utgöra en kombination av krafter, som sträcker sig utanför den vanliga förnimmelse- och uppfattningsförmågans räckvidd. Dessa krafter manifesterar sig genom individens fysiska kropp som – "själsförmögenheter". Dessa åter utgör tillsammans det vi kallar "talanger" och "karaktär". Närmare kan detta definieras som ett särskilt samspel av realiteter eller krafter som vi känner under begreppen "instinkt", "tyngd", "känsla", "intelligens", "intuition" och "minne". Det är alltså krafter och deras på speciellt sätt organiserade samspel som, osynliga för den fysiska synen, bär och upprätthåller det levande väsendets fysiska kropp och därigenom under sin närvaro eller frånvaro i denna ger den karaktären av "liv" eller "död".
      Då dessa är de okända krafter, av vilka individens liv utgör ett samspel, och detta samspel sträcker sig in i det okända som ligger utanför den vanliga fysiska förnimmelse- och uppfattningsförmågans räckvidd och då dessa krafter åter är individens själsförmögenheter, hans karaktär och viljebestämmande natur, blir det alltså till faktum, att denna individens natur, denna hans högre medvetandedel har ett långt större spelrum för sin utveckling än det som blir synligt genom hans korta fysiska liv från "födelsen" till "döden".
      Men när det således är ett faktum, att dessa själsförmögenheters spelrum sträcker sig in i det okända, är det ju även ett faktum, att de inte kan bedömas, analyseras eller bekräftas av människor som endast har vanlig fysisk förnimmelsebegåvning. En sådan människa kan alltså ingenting veta om den del av sitt medvetande eller sina funktioner som sträcker sig in i det okända området. Hon har endast möjlighet att konstatera deras verksamhet när de framträder genom den fysiska kroppen.
      Det förhållandet, att de plötsligt upphör med att ge sig till känna i kroppen, då denna kommer i det tillstånd vi kallar "döden", bevisar eller garanterar inte att dessa funktioner, själsförmögenheter eller krafter inte längre existerar. Men om dessa krafters verkliga början eller avslutning alltså inte kan bevisas, kan det heller inte bevisas, att de börjar genom fostrets tillblivelse och upphör med "döden". Och när detta inte kan bevisas, kan sålunda ett förnekande av deras existens utanför "födelsen" och "döden" inte heller byggas på några fakta. Och då ett förnekande, som ej kan byggas på fakta, inte kan vara uttryck för vetenskap, måste ju varje förnekande av en av dessa krafter och funktioner bestående värld utanför den fysiska i allra högsta grad vara ovetenskapligt, vara uttryck för okunnighet, för en ännu outvecklad förnimmelseförmåga eller för ett, från verkligt intellektuell synpunkt sett, primitivt medvetande.
      När dessa krafters existens utanför den fysiska världen, utanför det levande väsendets fysiska kropp, alltså inte kan bestridas, kan det inte heller bestridas, att det i denna väsendets överfysiska eller dolda tillvaro kan ligga en lösning på det mysterium, som i dag visar sig som detta väsens "öde" och där de nämnda krafterna utgör de osynliga trådarna.
      Att detta "öde", hur det än må te sig i denna mikroskopiskt lilla del av individens samlade eviga tillvaro, som dess nuvarande fysiska liv utgör, genom denna lösning kan avslöja sig som en fullständig, hundraprocentigt logisk och rättfärdig plan, detta är något som inte heller går att bestrida, så länge en motsatt uppfattning uteslutande grundar sig på det levande väsendets nuvarande materiella tillvaro mellan "födelsen" och "döden".
      Då de överfysiska krafterna, som nämnt, är individens själsförmögenheter och dessa utgör detsamma som hans medvetande, hans förstånd, det bärande i hans vilje- och tankekraft, i hans kroppsfunktioner, konstitution, hälsa och välbefinnande, och då samma krafter återigen utgör ett spel, vars utsträckning, såsom vi påpekat, obestridligen når långt utanför den vanliga, dagliga fysiska uppfattnings- och kunskapsförmågans område, är det alltså även obestridligt, att kvaliteten hos de själsförmögenheter, den speciella natur och det speciella öde, som det levande väsendet framträder med här i sitt fysiska liv, har sin orsak i det okända området.
      Detta betyder i sin tur, att individens nuvarande vilja, hans talanger och anlag, hans karaktär, hans religiösa eller irreligiösa tendenser, hans primitiva eller utvecklade natur, kort sagt hela hans nuvarande framträdande och hans förmåga att älska sin nästa, utgör ett efterspel till föregående orsaksmoment i det för den vanliga fysiska förnimmelsebegåvningen oåtkomliga området.
      Då det är de ovan nämnda krafterna som utgör medvetandet, kan det inte med rätta påstås, att individen varit medvetslös i detta okända område. Att individen inte kan erinra sig något om denna tidigare tillvaro är inte något bevis för att han inte haft denna existens. Man erinrar sig ju heller ingenting om sin födelse eller de första åren av sitt nuvarande liv. Och detta hindrar dock inte att denna födelse och dessa år är fakta. Och hur många små episoder eller upplevelser i detta liv har inte i dag fallit i glömska? – Vem kan komma ihåg alla de tankar som gick genom hjärnan och alla de ord som kom över läpparna i går? – Är det inte en välsignelse att individen kan "glömma"? – Är det inte just "glömskan" som är det bästa läkemedlet för mången ångestfylld svunnen period eller upplevelse i individens liv och öde? – Beror inte många "sömnlösa nätter" på en alltför livlig minnesförmåga? – Är inte många människor så tyngda av minnen från sitt nuvarande liv, att det skulle vara katastrofalt, om de dessutom skulle belastas med minnen från en tidigare livsperiod? – Hur skulle det för övrigt gå, om alla upplevelser fortsatte att behärska medvetandet med samma kraft som i upplevelseögonblicket? – Hur skulle vi bli i stånd att sysselsätta oss med nya upplevelser, om inte de gamla upplevelsernas behärskande av medvetandet efter upplevelseögonblicket började försvagas? – Hur skulle denna försvagning komma till stånd utan att just vara "minnesförlust"? – Nej, den normala minnesförlusten är förvisso en oumbärlig betingelse för skapandet av förmågan att uppleva livet. Att individen inte har något som helst minne av en tidigare existens, en tillvaro före sin nuvarande fysiska födelse, kan alltså omöjligt utgöra något bevis för att denna tillvaro inte existerat. Det måste alltså vara helt ologiskt att förneka att individen haft en medveten tillvaro före sin nuvarande.
      Men när det sålunda inte kan bestridas, att individen haft en, numera okänd, tillvaro före sitt nuvarande liv, kan det ju inte heller bestridas att hans nuvarande liv är verkningar av denna föregående tillvaro och att han eventuellt i sitt nuvarande liv skapar orsaker, vars verkningar skall sträcka sig ända in i hans kommande liv.
      Ett påstående som säger att världsalltet, den dagliga tillvaron och det levande väsendets öde är ett kaos av tillfälligheter, kan således inte underbyggas som vetenskap, har ingenting med absolut logik att göra, kan omöjligt vara en analys av verkliga fakta, utan är fastmera en analys av sin upphovsmans och sina anhängares ännu outvecklade logiska sinne.
      Den materialistiska världsåskådningen har således ingenting med verklig vetenskap att göra och är ovärdig varje akademiker, varje vetenskapsman, varje pedagog och folkledare.

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.