Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Logik |
88 KAPITLET Den makroindivid som vi lever i, kan inte vara hela Försynen eller Gudomen Det är sålunda orubblig logik, att naturen utgör en makroindivid för oss, men betyder detta också, att denna makroindivid är "Försynen", den enda existerande "Gudomen"? –Då en makroindivid ju inte kan existera utan att samtidigt vara mikroindivid i en ännu större makroindivid, kan den makroindivid som vi lever i inte utgöra hela naturen, hela världsalltet. Vår makroindivid är alltså endast ett enskilt litet mikroväsen i ett större väsens kroppsmaterial och kan därför inte vara den allsmäktiga "Försynen" eller "den eviga Gudomen". Denna makroindivid har, på samma sätt som vi själva, "Försynen" eller "Gudomen" att se upp till. Då inga makroindivider således kan existera utan att samtidigt vara mikroindivider i ännu större väsen, måste de alla över sig ha en "försyn". Inget av dessa levande väsen kan vara "Gudomen". Denna är ständigt – ett annat existerande väsen. Dessutom visar det sig ju vara omöjligt för mikro- och makroindividerna att "tala" inbördes med varandra. Vi ser ju, att alla levande väsen befinner sig på olika utvecklingsstadier samt att väsen från ett och samma stadium eller steg korresponderar bäst med varandra, medan det blir allt svårare för väsendena att korrespondera med varandra, ju längre bort från varandra de är i utveckling. Ja, till slut blir avstånden i utveckling till och med så stora, att all medveten korrespondens är omöjlig. Kan vi t.ex. berätta för cellen i vår egen kropp, vad vi ser på gatan? – Kan vi diskutera livsåskådningar eller på annat sätt utväxla personliga tankar med den? – När vi nu inte kan göra det, trots att vi är dess makroindivid, hur skulle vi då kunna vara dess "gudom"? – Nej, mikroindivider måste tala med mikroindivider, och makroindivider måste tala med makroindivider. Och, som tidigare påpekat, är lagen den, att "kaka söker maka" eller att "lika barn leka bäst". Men när varje levande väsen samtidigt är makroindivid och mikroindivid, och i sin egenskap härav alltid måste ha en "försyn" och alltså inte själv kan var "gudom", utan tvärtom mer eller mindre måste vara "gudsdyrkare" – antingen som Gudomens tillbedjare eller också som dess förnekare – var finner man då denne, "den ende, allsmäktige Guden"? – Ja, svaret ligger just i uttrycket "den ende, allsmäktige". – För att kunna vara "den ende, allsmäktige" är det nödvändigt, att det inte existerar någon ovanför eller vid sidan av. Men finns det då ett sådant väsen? – Kan den vanliga jordiska människan med sin tanke och sitt förstånd verkligen se detta väsen? – Nej, hon kan absolut inte se det. Den vanliga jordiska människan har ännu inte alls nått en sådan erfarenhetsupplevelse eller utvecklingsgrad, att hon med hjälp av sitt eget förstånd kan finna detta väsen eller fatta dess absolut ensamstående natur. Hon kan alltså ännu inte acceptera ett sådant väsens existens som vetenskap, eftersom det inte finns något som hon kan "mäta" eller "väga" det med. Den jordiska människans vetenskap grundar sig ännu endast på "mått" och "vikt". Hon kan sålunda endast granska "materien". Det som ligger därutanför, det som är djupare än tiden och rummet, detta kan hennes outvecklade förstånd ännu inte analysera. Och det hör därför heller inte till "god ton" på detta väsens intellektuella stadium att tala om alltför abstrakta problem. Men detta hindrar naturligtvis inte, att miljoner och åter miljoner av de "i anden fattiga" bland jordens människor lever i en orubblig tro på eller tillit till en försyns eller gudoms existens och inte kan finna själsjämvikt eller livsmod utan denna tro. Och dessa "i anden fattiga", vilket, som tidigare nämnts, vill säga förståndsfattiga men känslorika väsen, står sålunda Gudomen närmare än den kyliga men relativt framskridna förståndsmänniskan. Det var alltså riktigt när Jesus sade om dessa "i anden fattiga", att "dem hör himmelriket till". Men även om Gudomens existens ännu inte blivit ett aktuellt problem inom den jordiska vetenskapen, så hindrar detta inte att denna existens dock kan bevisas med den allra högsta logik, och att varje analys, som man söker skapa som motbevis mot denna existens, inte står i någon som helst överensstämmelse med den sanna världslogiken. Varje kosmisk insikt i själva världsplanen kan hundraprocentigt bekräfta detta. Och vi skall i det följande i en liten elementär överblick visa, att man inte kan komma ifrån detta väsens existens, om man i sitt tänkande vill följa logikens lagar, dvs. följa ett normalt tänkande. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt