Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Logik |
83 KAPITLET Alla former av krig är religiös kult Vi har nu kommit så långt fram i föreliggande analysserie, att vi sett, att lidandet är det största realistiska faktum som existerar för den jordiska människan. Ja, vi har sett, att lidandet utgör ett så allmänt förekommande och dominerande kulminationstillstånd, att vi kunnat identifiera det med själva "helvetet", alltså det tillstånd som av de vise betecknas som hemorten för "gråt och tandagnisslan". Det har därför blivit något självklart att det inte finns någon jordisk människa som inte mer eller mindre har gråtit, varit olycklig, jämrat sig och skrikit, suckat och stönat under detta tillstånd. Alla har således känt lidandet, sett lidandet, hört lidandet. Individens födelse var lidande, hans levnadslopp var lidande och hans död var lidande. Då han alltså mötte lidandet överallt, kom detta att spela en dominerande roll i hans framträdande. Det blev bestämmande för hans mentala inställning. Det blev orsaken till fruktan. Fruktan blev orsak till religiositet. Religiositet återigen utgör ett instinktmässigt sökande eller famlande efter förmåner från en förmodad övermakt över lidandena, för att därigenom söka beskydd mot lidandenas förment "djävulska" eller "onda" upphov.Men eftersom religiositeten kommer individen att alliera sig med en förment övermakt för att genom denna allians övervinna lidandets upphov, är alltså religiositeten den första utlösande orsaken och djupaste grunden till det vi kallar krig. Kriget blir sålunda i sin högsta analys en "religiös kult". Allt som jordmänniskorna manifesterar på detta område, alltifrån ångestskrik, böner och kyrkliga handlingar, dop, sakrament, välsignelser och ända till slagfältens dånande granateld, taggtrådsavspärrningar och giftgaser, är således "religiösa" företeelser. Alla händelser i mänsklighetens historia är dikterade av denna allians. Alla kämpande parter är var för sig allierade med en "moral", enligt vilken deras blodiga framträdande är välbehagligt för ett förment, uppställt högsta ideal, de högsta makterna eller en högsta försyn. Alla kämpande parter i ett krig eller en kamp, vilken som helst, tror sig själva representera den högsta rättfärdigheten, den högsta oskulden och därmed det högsta berättigandet för sitt beteende, vilket ju med denna inställning som grund endast kan uppfattas såsom stående i den högsta maktens eller Gudomens tjänst något som naturligtvis är raka motsatsen till vad man tillerkänner "fienden" eller motparten. Dennes ideal och beteende anses självfallet stå helt i de mörka makternas tjänst. Och hela den jordiska mänsklighetens framträdande blir till en permanent kamp för förmenta ideal och moraliska företeelser, en "religiös kult", som i våra dagar i Försynens namn offrar miljoner och åter miljoner människor på sina blodiga altaren. Våra "hedniska" förfäders människooffer och kult är i fråga om blodighet och grymhet att räkna för intet i jämförelse med våra "kristna" samtidas tjänst åt "idealen". Forntidens blodiga "religiösa kult" har alltså inte försvagats med åren. Trots buddism och kristendom har människooffer och blodiga ceremonier inte avtagit. Är det inte så, att tiotusentals och åter tiotusentals unga män tvångsundervisas i att gå "prästerna" i den stora "hedniska" kulten tillhanda – utbildas för att bli offermaterial på dess dödsaltare? – Att man i våra dagar övergått till att kalla de unga männen för "värnpliktiga", "prästerna" för "generaler", altarna, dvs. slagfälten, för "ärans fält" och hela den stora "kulten" för "försvaret", detta är ju endast ett kamouflage, under vilket den samlade jordmänsklighetens mentalitet döljer sin sanna identitet med våra förfäders "hedniska" religiösa kult för att i det tjugonde århundradet få åtnjuta kristendomens välsignelse över utvecklandet av sina från forntiden nedärvda blodiga tendenser. Och kamouflaget har haft god verkan. Kristendomens präster, vilkas sanna budskap är "Älska din nästa såsom dig själv", inviger och välsignar den forntida "hedendomens" nuvarande "präster". Från de stora krigs- och mordmaskinernas plattformar uppeldar de soldaterna till att i hans namn, som sade: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad gör", sprida blodig hämnd, död och undergång över "fienden". – Ja, de kristna prästerna har i hög grad låtit sig överrumplas, bli lurade och imponerade av den "hedniska" kultens övermakt och tävlar med dess "präster" i att gå den dräpande principens ärenden. Och världsåterlösningens stora grundläggande princip, "Du skall icke dräpa", blir i dag korsfäst mera än någonsin, till och med av sina egna präster och lärjungar. Dessa välsignar den forntida "hedniska" kulten i dess nutida moderna framträdande. Och denna kults "präster" lägger som tack de kristna kyrkorna i grus. Den forntida "hedniska" kulten går i krigets skepnad som en allt dominerande lavin ut över världen. För den är ingenting heligt. Dess enda resultat är lemlästning, död och ruin. Dess altare är "helvetet". Här i detta "helvete" är religionernas lysande fackla begravd. Och människorna ropar till himlen: "Vad skall vi göra för att bli saliga?" – |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt