Martinus: Logik, kap 81.

Läs och sök i Tredje testamentet

Kap:
(I,1-95,A)

81 KAPITLET

När man sätter en ära i att överträda femte budet

För det tjugonde århundradets mänsklighet består alltså världsåterlösningen i att förändra väsendenas vilja från att vara "begärledd" till att vara "intelligensledd". Efter hand som individen genom sina lidanden blir mer och mer överbevisad om sambandet mellan orsak och verkan, får han ju mer och mer intresse för att kunna utlösa de orsaker som skapar de bästa och mest harmoniska eller lyckliga verkningarna i hans tillvaro. Och det är detta intresse som får individen att ägna sig åt studier och ta emot undervisning. Först söker han detta av egoistiska skäl. Han söker utbildning för att därigenom bli sin nästa överlägsen i kampen för tillvaron. Han söker den för att bättre kunna "armbåga sig fram", för att få större ekonomiska chanser och förmåner. Det är mycket svårt för jordmänniskorna att inte ha detta intresse som grund vid inhämtandet av kunskaper, eftersom samhällets ännu mycket primitiva och ofullkomliga ekonomiska administration och det gängse levnadssättet, moralen och uppfattningen rent av gjort en sådan grund till livsvillkor. Människorna tvingas att vara intresserade av att samla förmögenheter, tvingas att ägna nästan all sin tid och kraft på affärsmässiga angelägenheter, i sin tävlan om existensmöjligheter, i den besvärliga kampen om det dagliga brödet. De som är underlägsna måste svälta, försaka, frysa och lida.
      Att rädslan härför är det spöke som skrämmer människorna, så att de flesta av dem varken får tid eller krafter över till någon nämnvärd utbildning i de högre livsproblemen, är ju sedan länge ett allmänt känt faktum. (Se vidare "Livets Bog", fjärde kapitlet.) Samhällena, nationerna, arbetar ännu i blindo och naivitet. Detta framgår tydligt av det faktum, att de är upphov till krig och lemlästning och prisar sådana former av rättskipning som hjältebedrifter. Ja, att sådana former för uppgörelse är nödvändiga och kommer till användning såväl mellan nationer som mellan föreningar och sammanslutningar, mellan politiska partier och religiösa sekter, visar ju att viljemanifestationen, långt ifrån att vara "intelligensledd", är nästan helt och hållet "begärledd".
      Att denna samhällsordning grundar sig på naivitet och okunnighet är ju ett faktum, alldenstund jorden, i förhållande till sina omätliga rikedomar, är underbefolkad. Varje enskild människa är i verkligheten född till en krösus och skulle kunna förbli en sådan, även om jorden hade en tio gånger större befolkning, ifall dess samlade mänsklighet administrerade sina tillgångar förnuftsmässigt och inte, som fallet är, begärmässigt. Att människorna överhuvud taget vet av fattigdom, nöd och svält, att de vet av krig, rån och mord, beror på att deras egen administration och fördelning av jordens tillgångar är av samma slag som djurens. Detta vill säga, att fördelningen är av det slag som sker mellan de vilda djuren, när ett köttstycke kastas in bland dem. Den starkaste tar hela stycket. Den svagaste får ingenting. Det är denna djuriska princip vid fördelningen av tillgångarna och livsförnödenheterna, som skapar världens största lidanden. Och orsaken härtill är alltså, att förnuftet eller förståndet ännu inte blivit det bärande i viljeutlösningen, utan att denna i stället i så stor omfattning är begärledd.
      Dessa stora och grova ofullkomligheter i jordmänsklighetens samlade tillvaro har hos många människor måst skapa spekulationer över vad orsaken egentligen kan vara. Filosofer och idealister har uppträtt, den ena religiösa rörelsen efter den andra har uppstått, politiska partier har bildats, och alla påstår sig ha kommit på just den världsfrälsande levnadsprincipen. Men ännu har ingen kunnat "frälsa" människorna. Detta utesluter naturligtvis inte, att många av dessa rörelsers och sekters idéer varit led i världsåterlösningen eller i förandet av människorna mot den gudomliga idealtillvaro, som en gång likt "en ny himmel" och "en ny jord" skall stråla från vårt klots yta. Men när de inte har kunnat frälsa världen, så är det emedan dessa rörelser ännu inte själva, inom sin egna områden, helt kunnat praktisera en förnuftsledd vilja. Onaturliga begär sitter ännu i högsätet och är medbestämmande i viljeledningen, ja har till och med upphöjts till moral. Vi behöver bara kasta en blick på de religiösa sekterna i våra dagar. Är inte väsendena inom kristenheten, inom den så högt lovprisade moderna civilisationen, i stor utsträckning "tobaksrökare", "alkoholbrukare", för att inte tala om "köttätare", "slaktare", "fiskare", "jägare", ja till och med "nöjesfiskare" och "nöjesjägare", alltså "lustmördare"? –
      Detta betyder ju, att väsendena gjort det till allmänt nöje, till underhållning och tidsfördriv att överträda femte budet. Ja, anses det inte rent av som en ära att tillhöra de nämnda kategorierna? – Ser vi inte hur illustrerade veckotidningar tävlar i att visa bilder från de mondäna jaktnöjena på storgodsen med högt titulerade överklasspersoner i spetsen? – Och är det inte den största äran att ha skjutit eller nedlagt de flesta djuren, berövat de flesta levande varelserna livet, alltså att i största utsträckning ha överträtt det femte budet, "Du skall icke dräpa"? –
      Jag säger inte detta för att fördöma dessa väsen, vilkas högsta nöje det alltså är att i likhet med rovdjuren se blod, att jaga, dräpa och mörda; tvärtom – dessa väsens manifestationer är lika naturliga på deras speciella nivå på utvecklingsstegen, som världsåterlösarens är naturliga på hans speciella nivå på samma stege. När jag tar upp saken här, är det endast emedan det skulle vara omöjligt att komma till botten med problemen, om man inte opartiskt analyserade tingen sådana de är, och utan personhänsyn öppet konstaterade olikheten hos de skilda utvecklingsstegens speciella väsen och kännetecken. I motsatt fall skulle man ju inte visa upp verkligheten, utan en kamouflerad och falsk sanning. Och det kan nu en gång inte förnekas, att ovannämnda lustdräpande och mordunderhållning är ett faktum och att det samtidigt är ett faktum, att ett samhälle, vars överklass och ledande män i stor utsträckning hör till den kategori av väsen, som ännu skall ha mord och dråp till underhållning, till nöje och sport, omöjligt kan representera den andliga kultur, den intellektuella bildning, den hjärtats renhet och sundhet, som är värdig den fullkomliga människan, skapad till "Guds avbild", och som därför är den absolut enda grunden för en verklig, gudomlig civilisation. Och är inte det moderna samhället ett tydligt uppenbarande av allt detta? –
      Jag skall nu inte längre uppehålla mig vid skavankerna i den politik, administration och andliga kultur som vårt samhälle behärskas av. De har påtalats ofta nog i denna bok, och dessutom talar livet och de faktiska förhållandena sitt eget tydliga språk, ja så tydligt, att till och med människor utan någon större begåvning börjar förstå att det inte står rätt till. Det moderna samhället har trots sina oerhört stora tekniska resurser inte förmått frälsa världen. Krigen pågår ständigt. Plundring av landområden hör alltjämt till ordningen för dagen. Sjukhusen har knappast plats för alla de sjuka och sårade som dagligen ropar på läkarvård och hjälp. Sinnessjukhusen och de psykiska vårdanstalterna är överfyllda. Hundratusentals människor jorden runt har grubblat sönder sitt själsliv på grund av olyckliga samhällsförhållanden och olyckliga begär i sin egen natur, som behärskat deras vilja. När dessutom, som förut nämnts, lasterna, giftnjutningarna och lustmördandet rent av anses modernt, ja så modernt, att enskilda människor, som inte röker eller på annat sätt deltar i giftnjutningarnas och det primitiva kött- eller likätandet, rent av betraktas som särlingar, är det givet att samhället inte är "frälst" och omöjligt kan "frälsas" genom de gängse kyrkliga ceremonierna, sakramenten eller de traditionella former av övertro, som seder och bruk ofta är grundade på. Världen har redan länge visat sin vanmakt. Prästernas predikan är nu bara ett ackompanjemang till "domedagen". Den är liktalet över världens undergång. Den gamla himlen och jorden står i lågor.

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.