Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Logik |
79 KAPITLET Felaktiga behagsförnimmelser som grund för den begynnande viljeutlösningen Den jordiska människan är alltså ett väsen, som gått igenom växtstadiet och det vanliga djurstadiet och blivit de andra djuren överlägsen i mentalitet. Hennes överlägsenhet beror på det starkt utvecklade vakna dagsmedvetandet. Medan växtens mentalitet grundar sig på automat- eller instinktmedvetande, vilket, som tidigare nämnts, vill säga vanemedvetandet från en tidigare "spiral", och det vanliga djurets mentalitet grundar sig på ett genom detta vanemedvetande vaknande begärmedvetande, som tillfredsställs tack vare en delvis medveten självbevarelsedrift, så är den jordiska människans mentalitet i sin mer framskridna och civiliserade form baserad på forskning.Och här börjar i själva verket det fundamentala "syndafallet", eftersom forskning, som vi tidigare erfarit i denna bok, är detsamma som "ätandet av kunskapens träd på gott och ont". Denna forsknings resultat blir alltså detsamma som "utdrivningen ur paradisets lustgård", som ju är "djurets" förvandling till "människa". Men denna forskning har även börjat som ett led i självbevarelsedriften eller kampen för tillvaron. Efter hand som anings- eller instinktmedvetandet utökades med begärmedvetandet, började väsendet komma i konflikt med livets lagar, i det att det fick begär, vars tillfredsställande mer eller mindre betydde nedbrytning eller ödeläggelse av andra väsens dagliga liv eller välfärd. Ja, det blev rent av en livsbetingelse, att "den enes död blev den andres bröd". Och denna zon blev livets enda och verkliga "helvete". Detta "helvete" har vi också redan beskrivit som lidandets sfär i den jordiska människans dagliga liv. Att detta "helvete" måste bli en lidandets sfär beror naturligtvis först och främst på den tilltagande utveckling av rörelse- och viljefriheten, som den instinkt- och vanemässigt bundna växten efter hand kom in i under sin förvandling till djur. Medan väsendet tidigare endast existerat i de av livet betingade begären, vilka tack vare instinktmedvetandet automatiskt blev tillfredsställda, och det sålunda då inte alls var fråga om några onaturliga, dvs. överflödiga begär och dessas tillfredsställande, så kom väsendet nu däremot, genom sin utvidgade vilje- och rörelsefrihet, att efter hand leva i ett överflöd av begär som inte hade med livsvillkoren att göra. Och genom att det tillägnat sig rörelse- och viljefrihet, kunde det självt medverka till att få dessa begär tillfredsställda. Då begärets tillkomst i medvetandet berodde på det begärdas "behagliga" inverkan på individen, blev begäret efter det "behagliga" det utlösande momentet eller rättesnöret för individens manifestation av vilja. Men då det omedelbart "behagliga" inte alltid är identiskt med det absolut nyttiga, utan ibland till och med kan vara identiskt med det absolut skadliga, giftiga eller underminerande, kom väsendet alltså, så länge endast det "behagliga" var rättesnöret för dess viljeutlösning, att i motsvarande grad manifestera sådant som var skadligt, underminerande eller ödeläggande såväl för det självt som för andra väsen. Dess framträdande blev alltså i allra högsta grad ofullkomligt. Ofullkomligheten visade sig såväl i organismer som i döda materiella föremål, överallt där den jordiska människans viljeutlösning blev bestämmande eller fick övertaget. Människans viljeutlösning blev en avvikelse från naturens viljeutlösning eller skapelse. Hon råkade i disharmoni med själva världsplanens lagar för skapande eller alstrande och kom i ett motsatsförhållande till själva Gudomen. Hennes manifestation måste därvid oundvikligen resultera i jordens "förbannelse", "helvete", lidande och smärtor. Människans manifestation eller dagliga liv kom att heta "syndafallet". "Syndafallet" är alltså bara ett uttryck för tillfredsställandet av begär, som inte har något med livsbetingelsen att göra, utan enbart blivit utlösta emedan dess tillfredsställande kändes som "behag". Och på detta stadium befinner sig i stor utsträckning den jordiska människan av i dag. Hur mycket är det inte i detta väsens natur, som endast är ett tillfredsställande av behag, utan att detta "behag" representerar förnuft och logik. Och denna omständighet måste oundvikligen i stor omfattning skapa disharmoni och ofullkomlighet i och omkring sitt upphov. När tobak, alkohol och kötträtter i så stor utsträckning som fallet är ingår i människornas dagliga livsföring, har detta alls ingenting med förnuft att göra, utan är endast ett tillfredsställande av begär som genom vana blivit till behagsförnimmelse för individen. Men det är inte endast i fråga om njutningsmedlen som människan på detta sätt handlar ologiskt eller mot naturens lagar. Detsamma äger rum i en mängd av hennes övriga benägenheter. Dessa visar sig också ofta vara tillfredsställandet av begär som genom vana blivit till behagsförnimmelser. Vad skall man säga om t.ex. baktalandet? – Grundar sig inte detta på den behagsförnimmelse eller njutning som det är att komma med en sensation, helt bortsett från den njutning, som det också kan vara att använda det som hämnd eller förföljelse? – Kan inte även avundsjuka skapa en liknande njutning? – Skulle det inte vara till glädje för den avundsjuke, om hans nästa förlorade det som är föremål för avundsjukan, vare sig det är fråga om ära, position, rikedom, ställning eller begåvning etc.? – Och vad är det som fastställt nationernas gränser? Är det inte i stor utsträckning erövrarnas njutning av tillfredsställd äregirighet? – Är det inte samma njutning, som är den fundamentala inspirationskällan inom politiken? – Eller tror någon att alla politiska agitatorer är inspirerade av osjälviskhet? – Är det inte en liknande överlägsenhetens njutning som blir kränkt, när man upplyser en ivrigt gammalreligiöst inställd människa om att inget väsen skall gå förtappat, att alla har evigt liv? – Är inte hennes indignation mot en sådan uppfattning identisk med ett försvar för den njutning, som består i tanken på att vara en särskild favorit i Guds ögon, vara en av de "frälsta", tillhöra "den lilla skaran", tillhöra de "heliga"? – Denna njutning tillintetgörs ju genom tanken på att de andra skulle vara jämställda med henne själv eller uppnå samma fördelar som hon. – Vad skulle hennes indignation annars grunda sig på? – En kärleksfull och högt utvecklad människa kan ju endast glädja sig vid tanken på att absolut alla skall blir "frälsta". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt