Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Logik |
75 KAPITLET Växternas aningsmedvetande Viljeutlösningen hos "djuret" är således ett utomordentligt stort problem i hela dess mentala tillblivelse. Det är ju i synnerhet viljeutlösningen som skiljer djuret från "växterna". Hos "djuret" framträder alltså ett medvetandefält, vilket inte som det ursprungliga är automatiskt, utan som kan utlösas alltefter önskan eller begär. Detta väsen får alltså ett område i sitt liv, där det är medbestämmande i sitt framträdande i tillvaron. Detta område av dess mentalitet är detsamma som dess vakna medvetande eller dess "dagsmedvetande". Det är detta "dagsmedvetande" som skiljer "djuret" från "växten". "Växten" har visserligen även ett slags "dagsmedvetande", men detta är mycket latent och i verkligheten blott ett rudiment från en tidigare "spiral". Det är absolut inte det fysiska planet, som växten ägnar sig åt med hjälp av detta "dagsmedvetande", utan den är uteslutande fördjupad i "salighetsriket", där den "dagsmedvetet" sysslar med minnen från nämnda tidigare "spiral". Härigenom lever den i en överjordisk "salig" tillvaro, där den fysiska världen är en okänd yttre företeelse, som endast kan framkalla reaktioner på "växtindividens" organism och därvid på sin höjd skapa den medvetandefunktion som vi kallar "aning"."Aning" är alltså växtväsendets högsta dagsmedvetandefunktion i dess nuvarande "spiral". Men genom att endast kunna "ana" kan man inte alls uppleva något realistiskt faktum. På ett sådant stadium har man ännu inte utvecklat de intellektuella centra som bär förståndsförmågan. Och det logiska tänkandet och den som följd härav framträdande medvetna planläggningen, analyseringen och uppfattningen om tillvaron i den innevarande "spiralen", är således något helt uteslutet för "växtindividen". Dess medvetande i dess nuvarande fysiska framträdande och existens sträcker sig på sin höjd endast till "aning". Vad är då "aning"? – "Aning" är "intellektualitet" i latent tillstånd. Det är tänkande i dess allra första späda begynnelse eller spirande tillstånd. "Aning" är i individens mentalitet den allra första svaga reaktionen av fysisk påverkan på organismen. Det är den nya "spiralens" begynnande mentalitet. Men den är ännu så svag, att individen endast kan märka reaktionen som ett "något". Vad detta "något" är, fattar individen inte, kan på detta första stadium inte ens urskilja, om det är behagligt eller obehagligt. Förmågan att "ana" är sålunda också något som kommer först genom övning eller upprepning av upplevelsen. Och med denna upprepning blir förnimmelseförmågan finare och finare. Individen blir mer och mer i stånd att märka, om det sker några förändringar i det "något" som den upplever. Och denna förkovran är alltså identisk med skapandet av den första svaga, spirande "urskillningsförmågan". Dock kan väsendet under långa utvecklingsskeden ännu inte urskilja de tusentals detaljer som det senare som "djur" blir i stånd att skilja på. Men efter hand som upplevelsen av detta första "något" blir till vanemedvetande, vilket ju är detsamma som "rutin", börjar förmågan att utvecklas. "Växtväsendet" börjar kunna märka en uppdelning av det oanalyserade "något" som det upplever. Det börjar märka något i stil med "behag" och "obehag". Och med förnimmelseförmågans utvidgning till detta stadium uppstår alltså det allra första fröet till förnimmelsen av "välbefinnande" och "icke-välbefinnande" på det nya fysiska planet, eller de allra första svaga tendenserna att förnimma "glädje" och "sorg" i den nya "spiralens" territorium. Men förnimmelserna är var för sig ännu så länge bara "instinktmässiga", vilket vill säga oanalyserade. Väsendet kan visserligen skilja mellan "behag" och "obehag", men vad dessa två realiteter är eller vilka orsaker de har, detta har det ingen som helst förutsättning att förstå eller uppleva, ja frågan härom existerar ännu alls inte, då väsendet ju inte har någon hjärna där den skulle kunna uppstå. "Växtindividen" representerar alltså en form av levande väsen, vars mentalitet endast reagerar för grov påverkan, och denna reaktion förnims endast som en oanalyserad behags- eller obehagsaning, allt eftersom påverkan är av fördelaktig eller ofördelaktig natur för individens fysiska kroppsbyggnad. Växtmentaliteten ger alltså inte sin ägare någon som helst förutsättning eller förmåga att uppleva "visshet" eller känna behov av "visshet". Här är allt "aning". Men nu får man inte tro, att "växtindividens" "aningar" motsvarar människans aningar. Medan människans aningsförmåga ju är vida äldre och därför utgör ett långt starkare vanemedvetande med en motsvarande mycket större rutin än växtväsendets, och dessutom existerar i samverkan med de högintellektuella förmågorna "känsla" och "intelligens", som den vida äldre utvecklingsstandarden förlänat människan, så existerar växtväsendets "aningsförmåga" helt ensam och självständig. Den kan ännu inte alls påverkas av några resonemang eller analyser. Någon större tankemanifestation blir "växtindividens" mentalitet således inte. Den reagerar endast genom fysisk påverkan. Denna påverkan kan alltså vara en stimulans eller ett speciellt uppfyllande av de villkor, som dess organismbyggande kräver för sitt lyckliga eller fullständiga genomförande, men den kan också utgöra ett större eller mindre hinder härför. Men vare sig den nu upplever medgång eller motgång genom denna påverkan, så är det endast i form av "instinkt" eller "aning". Någon verklig översvallande realistisk fysisk glädje kan "växten" inte uppleva. Därtill är dess nervsystem och hela dess organism ännu långt ifrån tillräckligt utvecklade. Samma sak gäller upplevelsen av realistisk "smärta" och "lidande". Sådana företeelser har den ännu inte upplevt tillräckligt mycket för att kunna utveckla den rutin i känsloförmåga, som fordras för att skapa ett nervsystem av det slag som ger människan förmåga att höja sig upp över "aningsstadiet" och uppleva lycka och lidande som realistiska fakta. För "växtindividen" blir dessa två faktorer i form av "behagsaning" och "obehagsaning" ännu bara den nya "spiralens" första svaga morgonrodnad. Det är dagen som gryr, innan solen bryter fram. Detta primitiva aningsliv är alltså "växtindividens" "dagsmedvetande" här på det fysiska planet. Men ett dagsmedvetande, som inte sätter sin ägare i stånd att resonera och vars högsta tankefunktion endast kan betecknas som "aning", är ju endast mentalitet i fostertillstånd. "Växtindividen" är alltså ännu mentalt sett ett ofött väsen i sin nuvarande "spiral". Och då "växtens" "aningsförmåga" således är mentalitet i fostertillstånd, eller tankeförmåga i vardande, och då denna utvecklar sig genom yttre fysisk påverkan, vilket vill säga klimatförhållanden, ser vi här för första gången att regn och solsken utgör modernäring för blivande hjärnor och kommande nervsystem och att den storm, som i dag eventuellt drar fram över världen, ligger till grund för utvecklingen av de nuvarande som "växter" framträdande mentala fostrens kommande tankeförmåga, intellektualitet och andliga kultur. Ja, den gudomliga "livsanden" vibrerar ständigt i lika hög grad över öknarnas tistlar som oasens liljor, över källarens mögelsvampar som växthusets orkidéer. Allt är skapelse av mentalitet. Allt är på väg till livet. Livets kulmination är "vetande". "Vetande" är "Guds avbild". Vegetationens tusentals växter, träd och blommor är var för sig nebulosor, blivande mentala solsystem på kommande intellektuella stjärnhimlar. Allt är "mänskligheter" i tillväxt, på "sädescellstadier", "äggstadier", "fosterstadier", "larvstadier", "puppstadier" och "fjärilsstadier". – Allt strävar mot ett liv i en intellektuell sommars lysande och värmande mentala solsken. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt