Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Logik |
74 KAPITLET Begärledd vilja och förståndsledd vilja Medan växtens fysiska framträdande huvudsakligen endast grundar sig på ovannämnda centra, är djurets och därmed den jordiska människans manifestation mycket längre framskriden. Djuret har, förutom instinktfunktionen, även viljefunktionen. Och det är denna, som i särskilt hög grad uppenbaras genom den fysiska hjärnan.Medan instinktfunktionen är automatisk, självständig eller ofrivillig, är viljefunktionen i högsta grad medveten. Den utlöses endast i kraft av individens medvetna kontroll. Djuret eller den jordiska människan, som ju är det mest utvecklade väsendet här på jorden, har alltså ett område i sitt medvetandeliv, där det är medbestämmande i sitt framträdande, och skiljer sig alltså här väsentligt från växten, som huvudsakligen endast har den instinktmässiga eller automatiska funktionen och alltså befinner sig utanför det viljemanifesterande området. Växten kan därför endast följa naturens lagar, medan den jordiska människan i kraft av sitt viljeområde mycket väl kan gå emot dessa lagar. Då dessa lagar är identiska med betingelserna för skapandet av den högsta fullkomligheten, måste varje överträdelse av eller motstånd mot dem vara liktydigt med skapandet av ofullkomlighet eller disharmoni. Mellan växten och djuret råder alltså den olikheten, att växten i sin kulminerande zon endast kan ge uttryck för fullkomlighet eller harmoni i sitt skapande, eftersom den inte har det viljemanifesterande medvetandeskiktet, medan djuret däremot i utomordentligt stor utsträckning kan manifestera ofullkomlighet, eftersom det med de viljeförande medvetandeskikten kan manifestera både fullkomlighet och ofullkomlighet. Men någon säkerhet eller målmedveten manifestation i kraft av dessa viljeförande skikt har det begynnande "djuret" ännu inte. Härtill fordras "vetande", alltså ett helt nytt ledande medvetandeskikt. Men vetandet uppstår endast med erfarenheten. Erfarenheten åter utgör en reaktion eller återverkan av de energier eller omgivningar, som man med sina viljeförande medvetandeskikt eller egenskaper har påverkat. Och denna återverkan är alltså detsamma som individens "öde". "Vetandet" är således "ödets" styrhjul. Men då vetandet uppstår först på en senare tidpunkt än de viljeförande skikten, finns det hos "djuret" ett mentalt område där det endast har "begäret" som grund för viljeutlösningen. Och då "begäret" inte kan vara en fullkomlig vägledare för viljan, eftersom dess tillfredsställande likaväl kan vara en överträdelse som ett iakttagande av lagarna, blir "djuret" ett väsen som på grund av – inte förståndsledd – utan begärledd viljeutlösning kommer att manifestera stora disharmonier. Disharmonier åter är detsamma som nedbrytning, underminering och ödeläggelse av såväl organismer som ting. Och jag har därför också i mitt huvudverk betecknat "djurriket" som "den dräpande principens zon". Där "djuret" inte fått tillräckligt med erfarenheter, där saknar det "vetande", vilket ju är detsamma som "förstånd". Där det saknar "vetande", kan viljan alltså inte bli "förståndsledd" utan måste framstå som "begärledd". Och här har vi just den kosmiska analysen av "djuret", till vilket den jordiska människan ännu hör. Det har en väl utvecklad vilja, men denna är i utomordentligt hög grad ännu endast "begärledd". Vad skall man säga om den tidigare (kapitel 68) beskrivna atmosfären med krig och lemlästning, ödeläggelse och mördande, som härskar inom den jordiska mänskligheten? – Inte tror väl någon, att detta är "förståndsledd" vilja? – All den skräck, nöd och fattigdom, allt elände och all arbetslöshet, som likt en mara rider stora delar av mänskligheten, vittnar inte detta om "begärledd" vilja, och detta i all synnerhet som samma mänsklighet milt sagt rent av vadar omkring i sitt jordklots omätliga rikedomar och möjligheter att skapa drägliga levnadsförhållanden för alla varelser? – Och vad skall man säga om frossandet i styckade djurorganismer, styckade lik i form av "härliga stekar", vilket det hör till "god ton" i "bildade kretsar" att servera tillsammans med giftiga vätskor – alkohol och "gamla viner" – samt raffinerade desserter och dyrbara tobaksvaror, cigarrer och cigaretter? – Är inte sådana seder och bruk i högsta grad tecken på "begärledd" vilja? – Och knappast är det något tecken på "förståndsledd" vilja, att en jordisk människa sällan dör en naturlig död av ålderdom, utan går under som följd av organismens inre underminering, förorsakad av felaktigt levnadssätt med mentala såväl som kroppsliga utsvävningar. Nej, de jordiska människornas öden lämnar inget övrigt att önska, när det gäller att bevisa att dessa väsens viljeutlösning i överväldigande grad endast är "begärledd". Då endast en "förståndsledd" viljeutlösning kan vara uttryck för intellektualitet, har den jordiska mänskligheten alltså ännu inte nått fram till ett stadium där vi med rätta kan benämna den "intellektuell". Den är till överväldigande del en ovetande hop. Att den varit i stånd att skapa en värld av tekniska underverk, berättigar den inte till benämningen "intellektuell", så länge tekniken kulminerar i massproduktion av krigsmaskiner, mordvapen, giftgaser och dödsstrålar etc. Ett sådant bruk av tekniken kan aldrig bli annat än ett evigt uttryck för "begärledd" viljeutlösning. Det "förståndsmässiga" hos denna utlösning är så försvinnande litet, att det endast omfattar själva tillverkningen samt den fysiska hanteringen eller betjänandet av mordteknikens apparater. Men själva den hemska utlösningen av förstörelseprocessen kan aldrig bli något annat än ett uttryck för skapande av sorg, saknad, tvång, förödelse, död och undergång, även om den kanske skänker lagerkransar och triumfbågar åt segrande triumfatorer. Men triumfatorer, som segrat genom nedkämpande av andra levande väsen, har ingenting med verklig intellektualitet att göra, ty en verkligt intellektuell skulle ha vetat, att "alla som tar till svärd skall förgöras genom svärd". Deras handlingssätt är analogt med djurens. Genom sin brist på kosmiskt vetande åstadkommer de, liksom djuren, en hundraprocentigt "begärledd" viljeutlösning, alltså en viljeutlösning på vinst och förlust, en viljeutlösning på "förmodan" och "tro", en viljemässig aktion i önskningarnas riktning, utan tanke på hur mycket denna aktion strider mot livets lagar och därmed föder lidande eller "helvete". Vi har här en karakteristik av den jordiska mänsklighetens dagliga framträdande i tillvaron. Det är ett hasardspel med själva ödesdanandet. Det är en illustration till världsåterlösarens ord: "Ty de vet inte vad de gör". – |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt