Martinus: Logik, kap 66.

Läs och sök i Tredje testamentet

Kap:
(I,1-95,A)

66 KAPITLET

Väsen som är före allmänheten. Vetenskap, diktatur och "gangsters"

Vi kommer nu till den tredje gruppen, där alltså barnen ligger före sina föräldrar i naturliga anlag och intellektualitet och där det därför också uppstår disharmoni och söndring mellan parterna. Överfört till "föräldraskapet" mellan den "himmelske Fadern" och människorna, utgör "Fadern" även här samhällets eller allmänhetens auktoriserade tro eller dogmatiska livsuppfattning, medan "barnen" utgör alla de personer i detta samhälle, vilkas anlag eller intellektualitet hindrar dem att tro på eller acceptera denna livsuppfattning. I den moderna civilisationen finner vi dessa väsen i stor utsträckning inom den akademiska världen eller vetenskapen. Dessa väsens stora anlag för inhämtande av intelligensmässigt vetande på rent materiella, mät- och vägbara områden, och de utomordentligt stora mängder av kunskap från det rent praktiska livet, som de kommer i beröring med, stämmer inte överens med vad de fått lära sig som barn, dvs. den från forntiden härstammande, dogmatiskt utformade kristendomen, som utgör den känslobetonade men intelligensfattiga allmänhetens andliga näring och moraliska grundval. Det är naturligt att dessa väsen efter hand går sina egna vägar, eftersom de inte kan få sina praktiskt upplevda, påtagliga erfarenheter att passa in på den nedärvda religiösa terminologin, vilken ursprungligen, liksom all sådan tolkning, är byggd på känsla och inte på intelligens och därför endast kan vara symbolik eller liknelser, men som nu icke desto mindre av denna allmänhets religiösa auktoriteter i blind iver förkunnas som bokstavlig sanning.
      Att en sådan undervisning inte ger näring åt intelligensen, blir ju till faktum därigenom att den fordrar blind tro utan att ge några verkligt konkreta analyser. De nämnda intellektuella väsendena ställs alltså i sitt dagliga liv först inför sina samlade praktiska erfarenheter eller orubbliga fakta, som ger dem absoluta, påtagliga hållpunkter, och därefter inför den nedärvda religiösa trons terminologier, som endast ger dem abstrakta eller overkliga hållpunkter. Det är då endast logiskt, att dessa väsen mer och mer känner sig manade att göra de påtagliga praktiska hållpunkterna till sitt livsfundament i stället för de religiösa, abstrakta och osäkra.
      Men då de erfarenheter, som de tills vidare kommer i besittning av, endast representerar de allra första obetydliga stegen av världsgåtans verkliga lösning, vilket vill säga vissa rent materiella, mätbara och vägbara områden, som (enligt "Livets Bog") blott utgör ett litet lokalt fält i denna lösnings samlade helhet, så befinner sig dessa väsen ännu, vetenskapligt sett, långt borta ifrån kunskapen om denna lösnings verkliga slutfacit.
      Det låter sig inte bortförklaras, att det är detta slutfacit, världsgåtans lösning, som den sanne vetenskapsmannen söker och som alltså är målet för hans strävan, han må själv vara medveten därom eller ej. Detta väsen är därför, i kosmisk analysering, att betrakta som "religiös". Man må nämligen inte glömma, att de sanna vetenskapsmännens outtröttliga forskningsarbete på en mängd olika fält har varit till oerhört stor nytta för mänskligheten på tekniska, medicinska, astronomiska, geografiska områden etc. Denna nytta har varit så stor, att den berättigar dessa väsen – för vilka begreppet "Gud" för ögonblicket kanske är liktydigt med naivitet och övertro – att jämställas med många av samhällets verkliga "heliga män", även om det inte hör till god ton att benämna dem så och de på grund av inre anspråkslöshet och många yttre moderna fördomar säkert inte heller önskar bli betraktade som sådana.
      Men en sak kan i alla fall inte tagas ifrån dem: de hör ovillkorligen till samhällets befriare. Och deras livsgärning är därmed i själva verket att betrakta som högsta religiösa kult. De är, i kraft av sitt verkliga vetande och det oegennyttiga utnyttjandet härav, "den helige Andes" begynnande representanter och utövare här på jorden. Den jordiska vetenskapen är ju – i överensstämmelse med vad som framhålls i "Livets Bog" – "den helige Andes" nybörjarstadium. Och detta stadiums representanter skall alla genom sitt arbete komma – inte tillbaka till samhällets dogmatik – utan fram till livsgåtans verkliga lösning, fram till upplevelsen av – inte en genom mänskliga påfund manifesterad, begränsad och lokalbetonad idealgud, inte en av mänskliga önskningar och begär bildligt formad nationalgud eller poetiskt upphöjd hjältegud, utan endast och allenast – en evig universalgud, en allt omfattande "evig Fader", i vilken "vi lever, rör oss och är till" och med vilken därför vårt dagliga praktiska liv blir en evig, oavbruten korrespondens. –
      Men i den tredje gruppen finns också andra väsen än de här nämnda. Bland dessa är det några, vilkas religiösa liv – sedan de vuxit ifrån allmänhetens gud och utlevt dogmerna – söker utlösning i teosofiska studier och sammanslutningar och vilka därigenom verkat för en högre religiös, intellektuell åsiktsbildning. Och mycket av dessa väsens andliga arbete har blivit till stor nytta för många människor på samma stadium eller våglängd. De har manifesterat ett stort "Johannes döparearbete", dvs. förberedelsearbete för den nya världsåterlösningen. De har i hög grad börjat rikta allmänhetens uppmärksamhet på individernas reinkarnation eller återfödelse, vars kosmiska analys är en av huvudfaktorerna i det tjugonde århundradets världsåterlösning.
      Vidare omfattar den tredje gruppen en rad väsen, som också intelligensmässigt vuxit ifrån dogmerna, vuxit ifrån sin barnatro, men vilkas mentalitet ännu inte rymmer en tillräcklig känsloutveckling för att kunna skapa intresse för de stora religiösa problemen. Tvärtom kan de i vissa fall till och med söka bekämpa dessa problem med ironi, hat och förföljelse. Deras idealism går mera i en materiell politisk riktning. Och dessa väsen kommer här att möta de erfarenheter, som skall visa dem, att man varken kan bygga upp sin egen eller ett samhälles verkliga idealism, så länge man hånar "andlig vetenskap" eller analyserna av de mentala fält, varigenom livets största lagar avslöjas. Ett sådant intelligensmässigt, materiellt inställt, men på högre andliga kunskaper blottat och på hat uppbyggt samhälle blir ovillkorligen ett område, där tortyr, terror, mord och dråp i stor utsträckning kommer att trivas, ja dessa företeelser blir rent av, i förening med envälde, diktatur och frihetsberövande, grundvalen för detta samhälles bestånd, blir dess livsnerv.
      Men ett samhälle, en nation eller en stat, som upprätthålls endast genom en diktators äregirighet, genom makt och tvång, har inget med en naturlig och fri andlig utveckling att göra, utan visar sig i betänklig grad bygga på just de rättsmetoder, den straffmoral och de avrättningsprinciper, som varje "förbrytarliga" nödvändigtvis måste grunda sig på.
      Och liksom varje "förbrytarliga" till sist oundvikligen blir nedkämpad, och går under, och dess medlemmar blir dödsdömda, straffade eller inspärrade, så kommer även varje politiskt samhälle, som upprätthålls med samma metoder som en sådan liga, att oundvikligen möta ett liknande öde. Dess upphovsmän och makthavare kommer att "få ligga som de bäddat", kommer att "skörda vad de sått", och till följd av de härigenom uppkomna lidandena skall de ropa efter det högsta vetandet och få uppleva denna insikt som enda livsbasis och därigenom finna vägen tillbaka till "den himmelske Fadern".
      Men inte alla väsen i denna tredje grupp är så "lyckligt" lottade att de, medvetet eller omedvetet, kan kamouflera eller för sina medväsen eller sin omgivning dölja sitt intelligensmässiga men känsloprimitiva spel under begreppet "politik". De blir då i stället tvungna att uppträda mer öppet och blir därför av samhället lättare betraktade som "storförbrytare", mot vilka det hederliga samhället ständigt måste föra krig. Dessa väsens religiösa liv har, på grund av deras starkt utvecklade intelligens, i de flesta fall för länge sedan vuxit förbi barnatron eller dogmerna. Och på grund av sin känslofattigdom, dvs. sin ännu mycket outvecklade förmåga att känna medlidande, har de blivit "förbrytare" av det slag vi känner som "gangsters", "kidnappare", "penningutpressare" osv. Men mycket ofta är denna sida av deras liv kamouflerad eller dold under ett officiellt framträdande som rikemän, ägare till flotta palats och lyxbilar, innehavare av stora nöjesetablissemang o.d. Och det är bara när de har otur i sin hantering bakom kulisserna, som de blir avslöjade.
      Men det är ju inte alla som når en så hög position i laglöshetens regioner. Till samma kategori hör också många vanliga affärsmän och handelsidkare. Hur många är det inte som plundrar och bedrar sina medmänniskor genom oblyga avanser, så snart de kan göra detta utan alltför stor risk eller när det finns luckor i de juridiska lagarna. Och är det inte därför det uppstått något som heter "advokater", dessa specialister i juridik, som man kan få hjälp av när man vill dra fördel av juridiska spetsfundigheter, vare sig man avser att skydda sig själv eller angripa en medmänniska? –
      Om känslolivet hos alla samhällets medlemmar vore fullt utvuxet eller utvecklat fram till ärlighetsstadiet, behövde det juridiska lagsystemet inte vara så invecklat, att det endast kan utnyttjas eller betjänas av särskilda specialister, vilkas hjälp vanliga medborgare nödvändigtvis måste anlita, om de vill ha en någorlunda säker garanti för att inte själva bli utnyttjade, utan beskyddade, av detta lagsystem.

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.