Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Logik |
60 KAPITLET Om Försynen hade "mirakulös" skaparförmåga Om "Adam och Eva" vore resultat av ett "mirakel" i primitiv mening, frambringade på ett ögonblick ur ett absolut "intet", varför blev de i så fall inte färdigskapade på en gång? – Om det verkligen existerade möjligheter att skapa "något" av "intet", då existerade ju också möjligheten att på "mirakulös" väg skapa "den fullkomliga människan", skapa människan till "Guds avbild" på ett enda ögonblick eller "på stående fot", lika snabbt som tanken överhuvud taget kunde uppstå i Skaparens hjärna, eftersom en sådan skapelse ju inte alls fordrade några föregående betingelser. – Och om det inte fordras några föregående betingelser, varför då denna långa utvecklingsprocess med alla dess många sorger, lidanden och lemlästningar, alla krig och mord, förföljelser och ångestkänslor? – Tror man att Gud eller Försynen är ett perverst väsen, som roar sig med att på "mirakulös" väg, på bråkdelen av en sekund, skapa väsen, som han sedan kan hålla på att pina i dagar, månader, år och årtionden? Tror man kanske att han råkar i extas eller får onaturliga vällustkänslor genom att bevittna, hur tusentals levande väsen dör av svält; hur tusentals väsen blir uppätna av andra väsen; hur tusentals väsen blir mördade, dräpta eller lemlästade genom hat, avundsjuka och svartsjuka; hur tusentals väsen ruttnar upp mitt i blomman av sin ålder till följd av spetälska eller kräfta eller går under på grund av andra ohyggliga sjukdomar; hur tusentals människor lever i mentalt och fysiskt slaveri, lever i övertro och villfarelser, lever i okunnighet om de mest elementära tingen i fråga om själva livets mening; hur tusentals människor dör genom jordbävningar, översvämningar, vulkanutbrott eller andra naturkatastrofer. – Varför inte avskaffa allt detta "onda" på samma "mirakulösa" sätt? –Om Försynen kunde skapa "något" av "intet", kunde den också göra detta skapade "något" till "intet" igen. Men när detta inte sker, så måste den ju ha ett särskilt intresse av att bevittna lidandet. Om den "mirakulösa" skaparförmågan existerade hos denna försyn, vore ju lidandet helt utan betydelse för skapelsen och därför absolut överflödigt för denna manifestation. Men om lidandet således vore absolut onyttigt, meningslöst och värdelöst och Försynen inte desto mindre vidmakthåller det, skulle ju orsaken endast kunna vara, att den finner behag i att bevittna det. Om en människa har sådana böjelser, att hon finner behag i åsynen av lidande och hänsynslöst söker framkalla sådant överallt där det yppar sig möjligheter därtill, och alltså pinar och plågar djur och människor för att hon finner vällust däri, då kallar vi det onaturligt, sinnessjukt eller perverst. Och det vore ju precis ett sådant tillstånd som Försynen skulle befinna sig i, om den hade "mirakulös" skaparförmåga. – Men jag tror inte, att många människor kan känna sig trygga inför en sådan pervers och onaturlig försyn eller att de i sina stilla stunder kan anförtro sig åt en sådan gudom och gå in i sin kammare och be till den. Och icke desto mindre går det inte att komma ifrån att en sådan pervers gud, en sådan onaturlig försyn, en sådan lidandets och ödeläggelsens demon skulle vara yttersta konsekvensen, enda absoluta och högsta facit av uppfattningen om eller tron på det absoluta "miraklet", vilket här alltså vill säga detsamma som Gudomens eller Försynens förmåga att frambringa "något" av "intet". Om man därför tror på ett sådant "mirakel", tror att "Adam och Eva", djuren, växterna, jorden osv. blivit till genom ett absolut "mirakel", framstått ur det absoluta "intet", är detta detsamma som att man anförtror sig åt eller tillber en sinnessjuk och pervers gud. Då är denna lidandets och ödeläggelsens ohyggliga demon den högsta auktoriteten i ens mentalitet. Men detta är man själv inte medveten om. – Och Gud vare tack och lov för det! Ty denna demon är lyckligtvis endast den yttersta konsekvensen av en felaktig föreställning eller uppfattning om den gudomliga skaparförmågan. "Intet" kan nämligen aldrig bli till "något". En skapelse, grundad på uppfattningen att "något" kan frambringas ur "intet", samt konsekvensen därav, den perversa och onaturliga gudomen, kan således aldrig någonsin bli ett faktum, utan måste i all evighet förbli den tänkta eller teoretiska utredningen av konsekvenser, vars manifestation endast vore möjlig, om världsalltet vore motsatsen till vad som i dag visar sig vara verklighet. Är det inte just ett faktum, att allt i tillvaron existerar på basis av bestämda lagar, är resultat av bestämda betingelser. Skulle inte livet och tillvaron utgöra ett absolut kaos, om det inte vore lagbundet. Är det inte just denna lagbundenhet hos materien, som läker såret och som gör den sjuke frisk? – Är det inte samma lagbundenhet, som gör att vi kan se, höra, känna, tala? – Är det inte samma lagmässiga organisation av materien, som gör det möjligt att vi kan älska och hålla av och att vi själva kan bli föremål för kärlek? – Fordrar inte varje enskild liten bagatell i livet speciella betingelser för sin manifestation? – Och är det inte vår bristande förmåga att efterkomma de lagmässiga betingelserna, som skapar disharmoni och som skapar våra lidanden eller andra former av kontraster till glädje och lycka? Om det inte fanns någon lagbundenhet i livet, i naturen och tillvaron, då fanns det inget vetande, inget att lära. Vad är vetenskap och visdom? – Är det inte endast lagbundenhetens absoluta analyser? – Och vad vore livet utan dessa analyser? Skulle det inte vara döden? – Är inte medvetandet medvetslöst eller primitivt i samma mån som det saknar vetande? – Och utgör inte alla dessa ting, som är själva verkligheten, ett vida större "mirakel"? En skapelse som utmynnar i kärlek, fullkomlighet, harmoni och som frambringar vetande och därmed medvetande, liv och existens, detta måste vara tillvarons enda verkliga "mirakel". Och detta utesluter helt möjligheten av en pervers, sinnessjuk eller abnorm gudom samt avslöjar det villkorslösa "miraklet" såsom varande blott och bart ett fata morgana i okunnighetens tomma öken. Den eviga Gudomen är kulminationen av fullkomlighet och är därför kärlekens sol, helt oberoende av vilka övertrons eller illusionernas färgade glas den gudfruktige än ser honom genom. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt