Martinus: Logik, kap 6.

Läs och sök i Tredje testamentet

Kap:
(I,1-95,A)

6 KAPITLET

Intellektualitet, vetenskap och materialistisk världsåskådning

Den jordiska mänskligheten befinner sig alltså på ett stadium, där det är mycket svårt för dess enskilda individer att komma till klarhet om livets verkliga mening, att komma fram till ett verkligt svar på den stora frågan "Vad är sanning?" Ja, denna svårighet har till och med skapat den uppfattningen, att livet inte har någon mening; att det inte finns något som helst svar på frågan; att allt är tillfälligheter.
      Då denna uppfattning, att livet inte har någon mening och att det är omöjligt att på något sätt få kunskap om de realiteter som inte är fysiskt materiella, huvudsakligen är populär inom de så kallade "intellektuella" kretsarna, kan det vara värt att undersöka hur "intellektuell" en sådan uppfattning eventuellt är och om det inte är möjligt, att den just hör till de påståenden som är "gripna ur luften" och av vilka vi redan berört ett.
      För att en uppfattning skall vara kvalificerad för benämningen "intellektuell" eller "vetenskaplig", måste den vila på ett fundament av orubbliga fakta. Varje analys av dess detaljer måste vara upplevd erfarenhet. Är den inte det, kan den endast vara "förmodan". Men en förmodan är alltid beroende av den omständigheten, att den i varje ögonblick kan kullkastas av uppdykande oförutsedda fakta. Och en uppfattning, som varje ögonblick kan kullkastas av nyupptäckta fakta, har inget orubbligt eller stabilt över sig.
      Då intellektualitet är detsamma som tankestabilisering, vilket åter vill säga detsamma som förmågan att tankemässigt stå i kontakt med verkliga sakförhållanden eller fakta, kan varje sådan uppfattning, som i nästa ögonblick kan kullkastas av andra fakta och därmed avslöjas som overklig eller osann, omöjligen vara "vetenskaplig" eller verkligt "intellektuell". Endast analysen av ett absolut faktum är stabil, orubblig eller hundraprocentigt "intellektuell". Endast och allenast den kan rättmätigt rubriceras som "vetenskap" och vara "den fasta punkten" i varje form av absolut logik.
      Men den materialistiska världsåskådningen, som förnekar odödligheten, hånar allt som hör till begreppet "andliga realiteter", tror att allt är fysisk materia och att ödet är tillfälligheter, kan den grundas på upplevda orubbliga fakta? – Är denna världsåskådning verkligen en analys av fakta? –
      Ja, det kan ju inte förnekas att det från en viss synpunkt ser så ut. Men "det sedda" blir till faktum endast inom den räckvidd, där "den som ser" har en hundraprocentig förmåga att analysera "det sedda". Där individen inte kan analysera "det sedda", blir detta inte till faktum, utan till förmodanden, illusioner och övertro.
      Den materialistiska världsåskådningen kommer alltså till på basis av "sedda" företeelser. Man "ser" således i det dagliga livet att det levande väsendet "föds" och "dör". Man "ser" stora dräpande och ödeläggande naturkatastrofer: vulkanutbrott, cykloner, jordskalv, torka och missväxt. Man "ser" att många väsen "oskyldigt" drabbas av olyckor, kroppsskador och onaturlig död. Man "ser" hat, ondska, mord, blodbad, krig, avrättningar. Man "ser" hungersnöd, armod, förnedring, slaveri. Man "ser" vanskapta, blinda, stumma, döva, halta, lama, sinnessvaga och sinnessjuka. Man "ser" hyckleri, förtal, missmod, självmord, ångest och dödskval överallt – kort sagt: man upplever en enda stor syn av "tillfälligheter" och "kaos". Man "ser" en helt planlös värld.
      Men därmed är också grunden för den materialistiska världsåskådningen helt uttömd. Den "syn", som denna världsuppfattning bygger på, utgör på intet sätt någon djupgående analys. Den är mycket elementär och outforskad. Den är grovt och lättfattligt utformad, sådan den visar sig för varje skeptisk åskådare utan större analyseringsförmåga och utan något särskilt skarpt logiskt sinne.
      Att "se" världen som ett kaos av tillfälligheter, att "se" individerna som "dödliga" väsen, fordrar ingen särskild begåvning. Den materialistiska världsåskådningen är primitiv. Att den företrädesvis omhuldas av akademiker, ja ibland till och med av framstående sådana – doktorer, professorer eller de så kallade "vetenskapsmännen" – förändrar inte dessa fakta och utgör ingalunda någon garanti för att denna världsåskådning är identisk med sanningen, även om det för många själar naturligtvis är en viktig och stimulerande faktor för ett accepterande. Men en företeelse blir inte "vetenskaplig" eller "intellektuell" bara för att den accepteras eller uttalas av en vetenskapsman. Vetenskapsmän har också sin begränsning, har också sina svaga punkter, områden där de ännu är ovetande. Det skall till helt andra moment för att göra en uppfattning "vetenskaplig". Och endast den primitiva människan, vare sig hon framträder i siden eller i paltor, accepterar kritiklöst allt, bara det kommer från "vetenskapen", pressen eller andra förmenta auktoriteter. – "En dåre gläder sig åt goda ord." –
      Den materialistiska världsbilden kan alltså "ses". Men när en illusionist eller trollkonstnär uppträder, kan det också ibland "ses" att han "äter" rakblad, glasskärvor o.d., att han blåser eld ur munnen, att han får föremål att på "onaturligt" sätt försvinna och åter bli synliga, att han "utan beröring", "med blotta tanken", kan flytta korten i en kortlek, att han "trollar fram" levande djur, visar "andar" och "spöken" och många andra "övernaturliga" fenomen. Men har det därmed blivit bevisat att trolldom och häxkonster är fakta? – Vet inte alla åskådarna, trots att de "ser" fenomenen inför sina ögon, att "det sedda" i detta fall bara är ett kamouflage eller en maskering av en bakom "fenomenen" existerande naturlig analys? –
      Utan denna analys blir "det sedda" alltså till overklighet eller illusion. En "syn" blir alltså till illusion, när det bärande eller tongivande är kamouflerat eller dolt, varigenom helhetsintrycket förvanskas och ger en bild av något helt annat än verkligheten.
      Vad beträffar världsalltet, tillvaron eller det dagliga livet, kan det ju inte förnekas att "det sedda" här i stor skala uppträder utan analys och att det här finns väldiga, dolda sidor, som med nödvändighet måste komma upplevelsen att i motsvarande grad förnimmas eller uppfattas som något helt annat än vad den i verkligheten är. Men en upplevelse, som inte är vad den ser ut att vara, är ju detsamma som en illusion. Den vanliga dagliga materiella upplevelsen av livet, varpå den materialistiska världsåskådningen är baserad, är således detsamma som en illusion, detsamma som upplevelsen av en overklig värld. Att uppfatta denna overkliga värld som verklig, som uttryck för den sanna och hela världsplanen, måste alltså vara detsamma som att tro på en illusion. Men en sådan tro är ju identisk med – "övertro". Den materialistiska världsåskådningen är alltså inte "vetenskap", utan "övertro". Dess anhängare och förkämpar kan därför rätteligen endast betraktas såsom levande på – "övertro", alltså ett medvetandetillstånd som inte alls är värdigt den "intellektuella" människan och i synnerhet inte medlemmar av den akademiska världen.
      Den verkligt utvecklade vetenskapsmannen tar därför avstånd från denna materiella världsåskådning. Han ser mer och mer att den är en realitet, som endast kan proklameras av "dåren som vandrar tryggt, där inga änglar vågar träda".
      Men det finns ju andra, i sanningskärlek mindre stabiliserade akademiker, som i skydd av en doktorsgrad eller professorstitel, förvärvad på något från den verkliga världsanalysen mycket avlägset fält, anser sig ha rätt att yttra sig, som om de också hade kvalifikationer att göra vetenskapliga uttalanden om världsanalyser. Men sådana manifestationer stämplar inte dessa akademiker som "vetenskapsmän". För att man är professor i kemi, behöver man inte nödvändigtvis vara expert i språk. Är man utbildad till bagare, så är detta ingen garanti för att man också är specialist i skräddarfacket. Alldeles som man kan vara en utmärkt hantverkare, utan att detta behöver betyda att man är skomakare, så kan man också vara en mycket skicklig vetenskapsman, utan att det behöver betyda att man har något begrepp om själva världsanalysen.
      Att uttala sig som expert, som ofelbar inom områden där man inte står på erfarenhetens fasta grund, är endast utslag av överdriven äregirighet, ett sjukligt begär efter beundran och uppskattning. Men sådana personer kan ju omöjligt vara utmärkta lärare eller vägledare åt andra. Endast av den primitiva människan med dålig människokunskap kan de accepteras som "auktoriteter" i världsanalys, bara för att de innehar en framstående vetenskaplig position på andra fält.
      Den fulländade och moraliskt utvecklade vetenskapsmannen vet, att det är "ovetenskapligt" att uttala sig som auktoritet på fält där man inte är utbildad, inte har erfarenhet och därför inte hör hemma. Han skall säkert, trogen mot den sanna vetenskapen, akta sig för att blamera denna vetenskap eller sig själv genom att förneka Gud, förneka odödligheten, förneka att det finns högre former av liv än det mänskliga, kort sagt: genom att vara talesman för den materialistiska världsåskådningen.

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.