Martinus: Logik, kap 54.

Läs och sök i Tredje testamentet

Kap:
(I,1-95,A)

54 KAPITLET

"Keruberna med det ljungande svärdet" eller prästerskapet uppstår

Som tidigare nämnts var "keruberna" väsen, som skulle hålla vakt vid "livets träd". Detta "träd" i den bibliska "lustgården" var den på det fullkomliga äktenskapet baserade lyckan. Då "syndafallet" var en begynnande utlösning av tillfredsställandet av begär och intressen, som inte på minsta sätt rörde äktenskapet, blev det i sig självt ett slags medtävlare till individens samlade livsintresse. Medan individen tidigare kunnat skänka äktenskapet eller fundamentet för dess dåvarande sorglösa tillvaro hundra procent av detta livsintresse, måste han genom "syndafallet" dela detta intresse till förmån för de nya begärens tillfredsställande. Detta tillfredsställande krävde alltså några procent av den uppmärksamhet och vilja, de krafter och anlag, som individen före "syndafallet" helt kunnat ägna äktenskapet eller låta komma detta till godo. Men när äktenskapet sålunda inte längre ägnades ett hundraprocentigt intresse, försvagades dess grundval och stabilitet i proportion till den felande procenten.
      Då det är äktenskapet som är livslyckan i denna zon och eftersom de nya intressena verkade underminerande på denna livslycka, blev de i första instans betraktade som "mörker" och fick därför beteckningen "syndafall".
      De nämnda intressena var alltså farliga för vidmakthållandet av det speciella mentala tillstånd, som på detta utvecklingsstadium var individens högsta livslycka eller förnimmelse av "salighet".
      Men då var och en av "spiralens" sex zoner eller "paradislustgårdar" är en absolut nödvändighet i världsordningen, är det givet att varje zon är försedd med vissa skikt av energier, som strävar efter att bevara eller vidmakthålla zonens oförgänglighet. Detta återigen vill säga, att de i medvetandet skapar motstånd mot "syndafallet", mot tillfredsställandet av de för zonens existens farliga begären. Dessa motståndskrafter kommer naturligtvis starkast till manifestation eller uttryck genom väsen, som ännu är starkt upptända av den bibliska "paradisiska" saligheten och därför inte själva i så hög grad som de andra känner det nya begäret i sitt medvetande. Sådana väsens tal och levnadssätt, deras tankegång eller mentalitet är därför ännu, i varje fall teoretiskt, ett starkt uttryck för iakttagandet av zonens grundlagar, för vilka de därigenom så att säga blir en levande propaganda. Och det är denna propaganda som i Bibeln benämns "det ljungande svärdet". Och samma propaganda är det, som senare blivit till det vi kallar "Guds ord" och vars upphovsmän efter hand blivit kända som "religiösa ledare", forntida "hövdingar" och "despoter" och senare som "präster", "överstepräster" och "påvar".

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.