Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Logik |
53 KAPITLET "Lustgårdarna" har en ljussida och en skuggsida Bibelns "paradisets lustgård" utgör alltså rike nummer två i "spiralen". Detta rike är som nämnt "djurriket". Om vi nu betänker, att man för att vara absolut fullkomlig måste ha upplevt innevarande "spirals" alla riken, så förstår vi att den bibliska "lustgårdens" "Adam och Eva" ännu är långt ifrån fullkomliga.Att vara fullkomlig betyder, att man i sin egen livsform hundraprocentigt kan representera "spiralens" högsta existerande upplevelseform och skapelsemetod. På denna höjdpunkt av tillvaro visar sig livet i hela sin omätliga storhet som Gud själv, det blir ett levande väsen, i vars famn man vilar outsägligt lycklig. Och man uppenbarar då själv utåt för andra samma eviga, orubbliga storhet; man är själv Guds eget uttryck, hans verkliga "avbild". "Spiralens" femte rike är dess mentala höjdpunkt, dess kulmination av harmoni, lycka och glädje, medan rike nummer två däremot är dess kulmination av motsatsen: smärta, sorg och olycka. "Paradisets lustgård" i Bibeln är alltså hemorten för "spiralens" djupaste mörker. Rike nummer sex framträder däremot som en inre "guldkopierad" upplevelse av "spiralens" alla fem föregående riken, dvs. en i salighet förklarad minnesupplevelse av dessa riken. Liksom "spiralen" har en kulmination av ljus och mörker, har även vart och ett av dess enskilda riken eller "lustgårdar" sin ljus- och skuggsida. Vi kan kalla dessa två sidor för "livsträdssidan" respektive "utdrivningssidan". I "paradisets lustgård" i Bibeln utgör djuren "livets-träd-sidan", medan de jordiska människorna och de med dem förbundna tamdjuren representerar "utdrivnings-sidan". Dessa väsen är den "utvisade" "Adam och Eva", som befinner sig inne i "nakenhetskvalen". De är den hemlöse "förlorade sonen", som söker efter Fadern, efter "paradiset". Men då upplevelsen av en erfarenhet, vilken den än må vara, under alla förhållanden, kosmiskt sett, är liktydig med ett berikande, en utvidgning av medvetandet, ett tillskott eller ett plus, så betyder detta, att ingen individ kan gå bakåt i utveckling. Individen kan degenerera, men en sådan degeneration är också ett erfarenhetsberikande och utgör därmed ett plus för det eviga jag, som upplever erfarenheten. Då alltså tillbakagång inte existerar i världsplanen, kan "Adam och Eva" aldrig någonsin komma "tillbaka" till det "förlorade paradiset", ty detta skulle ju vara detsamma som att de gjorda erfarenheterna vid "utdrivningen" plötsligt skulle vara ogjorda, vilket är en omöjlighet, samt att dessa upplevelser, smärtor och lidanden då alls inte skulle ha varit till någon nytta. En så meningslös och onyttig manifestation existerar inte i den gudomliga världsplanen. Allt är här "mycket gott", vilket vill säga nyttigt. Det gjorda kan aldrig bli ogjort. Den gudomliga logikens lösning är just att "syndafallet" blir till välsignelse. Lidandeserfarenheterna utvecklar känsloförmågan, skapar visdom och klokhet och utlöser kärleken. "Den förlorade sonen" vänder därför inte heller "tillbaka", utan söker sig "fram" till Fadern, inte "tillbaka" till "Edens lustgård" utan "fram" till denna. Men denna vandring kan den "förlorade sonen", den "utvisade" "Adam och Eva", inte företa helt på egen hand. Och de får då inte heller lämna "lustgården", förrän de kan klara sig helt utan hjälp. De kommer ständigt att befinna sig på "utdrivningssidan", till dess de fått sinnen och förmågor till att uppleva Gud i den nya "paradisets lustgård", där de "frukter", som var "förbjudna" i den förlorade "lustgården", nu är ett livsvillkor. "Utdrivningssidan" är således inte något straff eller fängelse, utan livets sanna skola. Den är Guds omskapelse av "Adam och Eva" till en högre form av tillvaro, en uppfostran till kosmisk bildning och kultur. Det "utvisade" paret är då också omgivet av Guds egna representanter, "keruberna med det ljungande svärdet", och detta "svärd" är ju "Guds röst" som ständigt ljuder genom "lustgården". Är det inte just samma "röst", som har format Bibelns berättelse om den jordiska människans tillkomst på jordklotet till den vackra och lättfattliga sagan om "Adam och Eva", vilken kan väcka till liv en sympatikänsla i den annars så fattiga och primitiva naturmänniskans mentalitet? – Och är det inte samma gudomliga röst, som i dag genom dessa rader avslöjar "sagan" som realistiskt faktum, som sann kosmisk logik, och därmed skapar glädje djupt i den högintellektuella kulturmänniskans sinne och hjälper henne att förstå den gudomliga viljan?
Avståndet från det tjocka strecket till vänster och till det tjocka strecket till höger utgör ett avsnitt av det jag kallar en "utvecklingsspiral", emedan den återupprepar sig i allt högre och högre former. Avsnittet innehåller som synes sex trappsteg. Dessa betecknar "spiralens" sex olika "lustgårdar", riken eller tillvaroplan. Av dessa sex trappsteg utgör steg nr 2 området för den bibliska "paradislustgården", som är detsamma som "djurriket", till vilket den jordiska människan hör. Steg nr 1 är "växtriket" och nr 3 det riktiga "människoriket". Enligt "Livets Bog" utgör detta rike en helt naturlig fortsättning på "djurriket", på samma sätt som "djurriket" är en fortsättning på "växtriket". "Spiralen" betecknar ett utvecklingsavsnitt, inom vilket all materia har upplevts till kulmination, varigenom individens sinnesutveckling har uppnått den högsta fullkomligheten och individen kulminerat i att vara "ett med Fadern". Figuren nr 7 betecknar den jordiska anknytningen till "spiralen" och omspänner som synes huvudsakligen endast det första och andra steget, dvs. "växtriket" och "djurriket", men visar dock en obetydlig början i rike nr 6, som är "mineralriket", samt en lika obetydlig avslutning i rike nr 3, som i "Livets Bog" betecknas som det riktiga "människoriket". Den i fälten a, b, c, d, e och f indelade figuren betecknar huvudanalysen av "spiralens" "lustgårdar". Originalteckningens färger har här måst uteslutas, men jag hoppas, att läsaren skall kunna orientera sig med hjälp av siffrorna och bokstäverna. Det ovanför steg nr 2 befintliga avsnittet av sistnämnda figur betecknar Bibelns "paradisets lustgård". Genom en streckad linje är denna indelad i två avsnitt: "livsträdssidan" och "utdrivningssidan". Dessa två avsnitt markeras av den vita och mörka cirkelfiguren. Upptill på "utdrivningssidan" ser vi ett avsnitt som är markerat med ett kryss. Detta markerar det bibliska "syndafallet". Som figuren visar, utgör denna triangel början till en större triangel, som kulminerar på steg nr 3, för att därefter avslutas på steg nr 4. Detta vill alltså säga, att det bibliska "syndafallet", som ju är det tillfredsställande av begär som underminerar "den dräpande principen", underminerar egoism och äktenskap, därefter blir till den bärande livsprincipen på steg nr 3, varefter den spelar en avtagande roll på steg nr 4 och här är att beteckna som "Adams häl", som "stingas" av "ormen". På steg nr 2 utgör den alltså ett hinder, i det den underminerar detta stegs lyckotillstånd och skapar dess mörkersida, medan den blir till ljussidan på nästa steg. På symbolen ser vi, att "den dräpande principen" (avsnitt b) på samma sätt har börjat som "syndafall" i det föregående stegets "lustgård" och låtit den där "syndande" "Adam och Eva" framträda som "köttätande växter", för att senare, när "den dräpande principen" helt fått övertaget, låta dem uppstå som "djur" eller medborgare på den bibliska "lustgårdens" ljussida. På denna ljussida förekommer också ett avsnitt som motsvarar "hälen" som "stingas". Denna "häl" är livsprincipen från det underliggande riket nr 1. Figur nr 8 betecknar "kvinnans säd" och "ormens huvud". "Kvinnans säd" är det levande väsendets eviga, orörliga livsprincip. "Ormens huvud" är allt som visar sig som hinder, mörker och motstånd i varje form av skapelse och vars "söndertrampande" (övervinnande) därför är nödvändigt för skapelsen av en hundraprocentigt fullkomlig manifestation. På bilden är "kvinnans säd" visad som en figur, som har sin början samtidigt med föregående stegs "syndafall" eller "utdrivningssida". Den liksom föds ur en annan figurs kulmination. Denna kulmination är "ormens huvud". Men efter hand växer den ut ur detta "huvud". Och där den är helt fri härifrån, uppstår "friheten". Mörker och motstånd är då förbi. "Den förlorade sonen" förenas åter med "Fadern", och "lustgårdens" sol lyser utan hinder över den hemvändande gudasonen, intill dess nya begär och ny längtan mot ännu högre mål och steg vinkar i fjärran. De runda figurerna upptill betecknar väsendets berikande med ett nytt medvetandefält för varje steg det passerar. Liksom varje enskild "lustgård" har en mörk och en ljus sida, har även själva "spiralen" en mörk och en ljus sida. Dessa två sidor betecknas med triangelfigurerna nr 9 och 10. "Paradisets lustgård" utgör alltså den stigande princip, som i spiralen förekommer i sex variationer från mörker till ljus, varvid dessa två kontraster växelvis kommer till sin högsta manifestation och utlösning. Och genom denna eviga rytmrörelse, genom dessa jättelika "dagar och nätter" eller evigt återkommande "sommar, vinter, vår och höst" – i makrokosmos såväl som i mikrokosmos – talar världsalltet till oss, blir Gud synlig för oss, och upplever vi vårt eget liv som ett faktum. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt