Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Logik |
52 KAPITLET "Paradisets lustgård" är en princip som upprepar sig i sex variationer Före den bibliska "lustgården" existerade således en annan "lustgård", i vilken individen också begick "syndafall" och blev "förvisad".Som läsarna förstår, är denna "lustgård" detsamma som "växtriket". Den bärande livsbetingelsen är här alltså "aningsmedvetandet". När "känsloförmågan" eller "förnimmelsemedvetandet" tillkommer, börjar individen även att kunna arbeta med "fakta". Dessa "fakta" utvecklar en begärkänsla, som endast kan tillfredsställas genom utlösning av dråp. Växtens erfarenhetsupplevelse går alltså i riktning mot dess utveckling till att vara redskap för "den dräpande principen", vilket vill säga att den blir en "köttätande växt". Detta köttätande är just den "förbjudna frukten" i "växtparadiset". Och de köttätande växtindividerna är således väsen som håller på att "utdrivas" ur växtriket för att därefter bli "medborgare" i det rike, där de eftertraktade "frukterna" inte är "förbjudna" utan utgör en livsbetingelse. "Paradisets lustgård" med "syndafall" och "utdrivning" är alltså en återkommande princip. Men varje upprepning försiggår på ett högre plan än den föregående. Som framgår av "Livets Bog", finns det sex olika tillvaroplan, vilket alltså vill säga sex olika "paradis", vart och ett med sitt "syndafall" och sin "utdrivning". Bibelns berättelse om "paradisets lustgård" är alltså endast ett litet lösryckt brottstycke från den samlade analysen av de faktiska förhållandena och kan därför inte ge den matematiska bild av helheten, som är nödvändig för att denna berättelse skall kunna bli till faktum för den utvecklade forskaren. Härav inser man lätt, att den bibliska tolkningen inte alls är avsedd att utlösa en dylik intellektuell matematisk tillfredsställelse, utan endast är tillkommen för att tillfredsställa de första späda, vaga eller elementära frågor som uppkommer i en föreställningsvärld, inom vars horisontområde existensen av de nämnda andra "lustgårdarna" ännu aldrig framkallat den minsta lilla aning och där man ännu aldrig känt den minsta saknad av någon matematisk fullkomlighet hos den gängse bibliska berättelsen. Utöver sådana känslouttryck som "himlen", "det himmelska paradiset", "Nirvana" och liknande, har det alltså i väsendenas hjärnor aldrig kunnat uppstå någon fråga om, något intresse för eller någon tro på det som rör dessa främmande världar eller tillvaroplan. Bibelns redogörelse är därför en "saga", som blir berättad för det lilla barnet. Detta lilla barn är den jordiska människan utan "kosmiskt medvetande", utan fundamental tankeförmåga, och kan därför i det väsentliga endast korrespondera med anings- och känsloförmågan, kan endast döma i blindo, inte utifrån något förstånd, utan utifrån sympati eller antipati, alltså just den förnimmelseform som endast kan framkalla "tro", men icke vetande. Utvecklingen leder alltså det levande väsendet igenom dessa sex "lustgårdar". Var och en av dem utgör en speciell tillvaroform, och upplevelsen av densamma är ett huvudvillkor för att det levande väsendets medvetande skall utvidgas till en sådan fullkomlighet, att det hundraprocentigt kan framträda som ett väsen som verkligen uttrycker den absoluta likheten med Gud, blir "Guds avbild". Varje enskild "lustgård" eller värld är detsamma som en speciell sinnesutveckling, ett speciellt tillägg eller en utökning med nya upplevelseförmågor, vilka, när man nått fram till upplevelsen av den sjätte "lustgårdens" tillvaroform, skapar förmågan att korrespondera med all materia i tillvaron, så att man kan uppleva och förnimma alla existerande levande väsen och hör hemma i alla existerande former av medvetande. Denna medvetandeform är att vara "ett med Fadern". Allt som existerar, allt som kan upplevas, allt som kan skapas, tänkas, kännas, höras, utgör en samlad helhet. Denna helhet består av sju olika grundformer av vibration, energi eller rörelse. Med undantag för den sjunde energiformen utgör var och en av dessa energiformer ett tillvaroplan. Dessa tillvaroplan återigen grundar sig på skapelsen av två stora mentala kontraster, "ljuset" och "mörkret", samt alla andra förekommande kontraster i tillvaron. Tillsammans bildar dessa två stora kontraster ett utvecklingsavsnitt, som i "Livets Bog" är uttryckt med begreppet "spiral", eftersom individen ständigt återupplever sådana avsnitt i högre och högre former. När alltså individen i utvecklingen har passerat rikena nummer 1–2–3–4–5–6, börjar han om igen med rikena nummer 1 – 2 – 3 – osv., men upplever nu dessa riken i en helt ny och främmande form. Endast i princip är varje "spirals" riken lika. På detta sätt har det levande väsendet passerat ett oändligt antal "spiraler" och skall även framdeles passera ett oändligt antal av dem. Livet har ingen början och inget slut. Men åter måste jag hänvisa till mitt huvudverk. Jag har här endast antytt dessa problem för att ge läsaren en liten flyktig orientering i samband med principerna "paradisets lustgård" och "Adam och Eva" och därigenom göra det lättare att förstå dessa principers matematiska konstellation i den eviga världsplanen. "Paradisets lustgård", "Adam och Eva", "ormens huvud", "kvinnans säd", "kunskapens träd på gott och ont", "livets träd", "utdrivningen ur paradiset" osv. är alltså endast uttryck för principer eller orubbliga realiteter vid skapelsen av det levande väsendets tillvaro eller upplevelse av livet. Det levande väsendet utgör samma princip eller väsen på varje stadium. Endast dess sätt att uppenbara sin egen tillvaro på, dess manifestation, kroppstillstånd och mentalitet är varierande, är uttryck för det speciella tillvaroplan, den speciella grundenergi eller vibrationsart, det särskilda rike eller "paradis", som det för ögonblicket befinner sig i. Då de levande väsendena ju inte alla befinner sig på en gång i samma rike, utan samtidigt befolkar alla de sex riken och alla de "spiraler", som direkt eller indirekt gränsar till vårt eget rike eller vår egen "spiral", är det inte så märkvärdigt att vi får en oerhörd rikedom av olikartade uttryck eller yttringar, motsvarande väsendenas tillfälliga uppehåll i eller anknytning till den "spiral", som vi själva passerar, har passerat eller skall passera. De uttrycker alla sanningen i de eviga orden: "I min Faders hus är många boningar". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt