Martinus: Logik, kap 46.

Läs och sök i Tredje testamentet

Kap:
(I,1-95,A)

46 KAPITLET

Kyrkan och prästväsendet som "keruberna med det ljungande svärdet"

Men vad säger nu kyrkan och prästväsendet om denna skapelseprocess? – Då man inom det ortodoxa kyrko- och prästväsendet ännu inte har "ätit" så mycket av "kunskapens träd på gott och ont" som vetenskapen, kan man här naturligtvis inte ha samma synpunkter som denna.
      Medan vetenskapen ständigt "äter från trädet", så finner man att kyrkans män varnar för detta "ätande", ja rent av är fientligt inställda mot det. Vad skall man säga om inkvisitionen, dess dödsbål och tortyrkammare, dess diktatur över kungar och kejsare, dess bannlysningar, dess försök att omintetgöra allt nytt och revolutionerande på kunskapens och upplysningens område? Var det inte en person som måste brännas, emedan han hävdade att jorden var rund? – Och var han inte endast en bland de många, som för sin överlägsna klokhets skull ansågs stå i förbund med djävulen, "ormen", och betraktades som "kättare", "syndare", "häxor", "trollkarlar", som det faktiskt var allas plikt att dräpa. – Måste inte Kristus dö på korset, blott emedan han förkunnade ett vetande, som stod högt över "paradisets vetande" och syftade till en långt högre kärlek mellan väsendena än den djuriska förälskelsen eller det äktenskapliga egendomsbegäret. – Och blev inte de första kristna i stor utsträckning kastade för de vilda djuren, till nöje och tidsfördriv för en okunnig och pervers hop, som själv redan glidit utanför "paradisets" tröskel och därför måste söka förbättra sin degenererade äktenskapliga salighet med sådan blodbesudlad underhållning? Skedde inte sådant med det "hedniska" prästerskapets medverkan? – Var inte härskarna just medlemmar av detta prästerskap? – Och vad säger man i dag från predikstolarna världen över? Finns där inte alltjämt kvar något av samma tendens? – Är man inte ständigt på sin vakt mot nytt vetande, mot nya "frukter från kunskapens träd"? – Heter det inte här ständigt, att "Guds vägar är outrannsakliga" och att man "bara skall tro"? – Och är det inte just därför, som "de första alltid är de sista", vilket alltså vill säga att prästerna, "de troende", "de frälsta", är de sista att motta och sprida det nya vetandet. Ja, till och med i våra dagar stämplas detta vetandes upphovsmän ibland som "falska profeter", "antikrist", "bedragare" osv., trots att den moderna vetenskapens vagga faktiskt stod innanför religionens murar.
      Ja, kyrkan och prästerna har verkligen med all kraft hållit vakt kring "paradisets lustgård". Man har med all sin listighet, sitt mod och sin makt bekämpat eller försvårat tillgången till "kunskapens träd". Man har i stor utsträckning kedjat fast mänskligheten vid primitivitet och okunnighet och avslöjar sig därigenom som identisk med – "keruberna med det ljungande svärdet som bevakade livets träd". –
      Kyrkan och prästväsendet är alltså en gudomlig vakt omkring paradisets lustgård, omkring äktenskapets zon. De utgör en makt till skydd för den äktenskapliga lyckans kulmination, som just i detta "paradis" är detsamma som "livets träd", den ursprungliga, paradisiska "upplevelsen av Gud".
      Det utestänger alla sådana intressen som kan verka ödeläggande på "lustgården", genom att bannlysa dem, genom att stämpla dem som något "ont", som "synd", som "vägen till evig förtappelse". Därigenom skyddas och bevaras zonen mot infektion av sodomitisk omoral från den "utdrivna" och alltför "kloka" "Adam och Eva", till gagn för hela den rad av väsen, vilkas mentalitet ännu till nästan hundra procent måste uppfostras genom den äktenskapliga glädjen eller ett någorlunda "fullkomligt äktenskap" och därför varken har mentalitet eller kropp till att fundamentalt börja vandringen i mörkret utanför "paradisets lustgård". –
      "Kerubernas" roll är gudomlig. Och det finns, som vi senare skall få se, endast orsak att lovprisa Gud för deras existens. Men det är förståeligt, om vetenskapens och kyrkans män inte kommer så väl överens. De förra "förför" människorna med den "förbjudna frukten" från "kunskapens träd", leder dem bort från "paradiset", spelar "ormens" roll. De senare spärrar vägen till "kunskapens träd", bekämpar allt "ätande" av dess "frukter", i synnerhet på det religiösa området.
      Men genom slitningarna och reaktionerna mellan dessa två faktorer luttras och befrämjas skapelsen av den fullkomliga människan. "Kerubernas ljungande svärd" skyddar individen, till dess vetenskapens, kunskapens eller visdomens vingar kan bära honom över den eviga förtappelsens avgrund mot det nya paradiset, mot den nya lyckan eller upplevelsen av "livets träd". Ingen kan därvid gå förlorad. Trots "orm" och "syndafall", trots "förbannelse" och "smärta" förblir "Adam och Eva" i Gud och Gud i dem. – Guds kärleks strålglans uppfyller alltet.

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.