Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   Kap:  
(I,1-95,A) 
 
Avancerad sökning
Innehållsförteckning för Logik   

 

 

45 KAPITLET

"Evig förtappelse", "evig död" eller absolut undergång måste för evigt förbli de illusioner som de för evigt varit

När "syndafallet" är detsamma som utveckling av förstånd och visdom (hur skulle det annars kunna vara "ätandet av kunskapens träd"?) – och när denna utveckling är detsamma som "inblåsning av livets ande" (vad skulle det annars vara?  – döda ting kan inte bli levande men det levande kan förändras; förändringen är "inblåsning av livets ande") – och när denna utveckling ytterligare resulterar i omskapelsen av djur till människa, så är ju "syndafallet" i egentlig mening inte något "djävulskt", lika litet som de bittra erfarenheter och lidanden, som det kan föra med sig, är något absolut "helvete". Utan erfarenheter inget vetande. Utan vetande inget liv. Att tro att det endast är de behagliga erfarenheterna som kommer från Gud, medan de obehagliga erfarenheterna har ett annat, "djävulskt" upphov, är uttryck för naivitet i fråga om den gudomliga världsplanen. En sådan tro eller uppfattning kan endast grunda sig på absolut okunnighet om kontrastprincipens nödvändighet i livet. Utan kontrast ingen förnimmelse, utan förnimmelse ingen upplevelse, utan upplevelse inget liv. Ljus och skugga är alltså båda lika oumbärliga och därför lika gudomliga.
      När "ormens list" och "syndafallet" med allt dess mörker – kvinnans barnafödande i smärta, mannens ätande av brödet "i sitt anletes svett", "jordens förbannelse" och "utdrivningen ur paradisets lustgård" – när allt detta tillsammans resulterar i djurets förvandling, resulterar i skapelsen av den fullkomliga människan, resulterar i hennes delaktighet i Guds eget medvetande, Guds kunskap och visdom, som återigen betyder en orubblig lycka eller salighet, så kan hela denna syndafallsprocess i sin absoluta analys endast vara uttryck för allra högsta kärlek samt för en skapelse och allmakt, som aldrig på något vis kan överlämna ett enda väsen åt "evig förtappelse", "evig död" eller absolut undergång. Den skall alltså i all evighet endast kunna vara en säker garanti för att dessa begrepp för evigt skall förbli de illusioner som de i all evighet har varit, så att allt levande kommer att få uppleva sig självt som identiskt med "vägen, sanningen och livet", få vara "ett med Fadern" och befinna sig mitt i "himmelriket".


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.