Martinus: Logik, kap 37.

Läs och sök i Tredje testamentet

Kap:
(I,1-95,A)

37 KAPITLET

Kärlek och sexualitet utgör en och samma grundprincip

Vad Kristi kärlek beträffar, vill man naturligtvis protestera och säga, att han visserligen älskade alla väsen, men denna kärlek var "ren", var fri från sexuellt begär. Men vad är då "sexuellt begär", var börjar och var upphör det? –
      Är det inte ett faktum, att det är en njutning att smeka och omfamna dem man älskar, även i de fall då man inte är "besatt" av förälskelse? –
      Det vill alltså säga att "ren" kärlek också är en njutning. Där så inte är fallet, där innehåller den en viss procent antipati och blir alltså i motsvarande grad en motsats till sin natur. Men motsatsen till kärlek är ju hat. En kärlek, som till en viss grad rymmer hat, kan endast vara en verklig form av "oren" kärlek. Den absolut "rena" kärleken gör varje omfamning, beröring och smekning av dem man älskar till en odelat behaglig och välgörande förnimmelse, som är av starkt stimulerande och upplivande natur för såväl mentalitet som fysik. I den mån som kärleken inte längre utlöser en sådan verkan, upphör den att vara "ren" kärlek och kan då på sin höjd vara ett slags uttryck för "bildning" eller "takt och ton", såvida den inte helt och hållet sänker sig ner till "Judaskyssens" nivå.
      Den sanna kärleken är alltså till sin natur en njutning som grundar sig på beröring. Men vad är den "sexuella" njutningen? – Är inte den också just en njutning som grundar sig på två organismers beröring av varandra? – Och utlöser inte dessa båda former av beröring en så likartad förnimmelse av behag, att man i båda fallen kallar den "kärlek"? – Är det inte just denna omständighet, som är orsaken till att man kallar "förälskelse" för "kärlek" och överallt i dikter, romaner och berättelser finner den beskriven under detta namn? –
      Är det då alls ingen skillnad mellan sexualitet och kärlek? – Nej, i grundprincipen existerar ingen skillnad. Sexualitet är glädje och njutning vid beröring och smekning, kärlek är glädje och njutning vid beröring och smekning.
      Här invänder man kanske, att det finns många väsen man älskar, utan att detta har något som helst med sexuellt begär att göra. Men härtill måste jag svara, att detta är en av världens allra största illusioner. Om man verkligen älskar ett annat väsen, måste det ovillkorligen vara en njutning att på ett eller annat sätt ge uttryck åt denna kärlek, ja till och med om det sker genom ett martyrium är det en njutning. En omfamning eller smekning av ett älskat väsen kan omöjligt vara annat än njutning, för så vitt detta väsen inte är angripet av bölder, smittsamma sjukdomar eller på annat sätt obehagligt att röra vid. Överallt där det inte finns sådana hinder för normal beröring av den person, man eller kvinna, vän eller väninna, flicka eller pojke, yngling eller gubbe, som är föremål för kärleken, är denna beröring absolut identisk med njutning. Är den inte det, då är den inte heller någon total kärlek, utan är uppblandad med antipati av ett eller annat slag. Verklig kärlek är ovillkorligen njutning vid beröring. Hur skulle "handtryckningen" och "kyssen" annars blivit införda i världen? – Och brukas inte dessa två företeelser likaväl i "kärlekens" som i "sexualitetens" tjänst? Vänner och väninnor kysser och omfamnar varandra. Om dessa bruk inte vore uttryck för njutning, hade de aldrig uppstått.
      Kärleken är således "sexuell" njutning likaväl som den så kallade "sexualiteten". Att den förra eventuellt uppfattas eller känns annorlunda än den senare innebär ju ingen skillnad i princip, utan endast en variationsskillnad i njutningen och beror endast på människans nuvarande polkonstellation och hennes köns- eller sexualorgans speciella natur, såsom vi skall få se i det följande.
      Om kärlek inte hade något med sexualitet att göra, hur skulle det då kunna vara "omoraliskt" att kyssa och omfamna en annan mans hustru? Och varför skulle en hustru då inte få kyssa och smeka en annan hustrus man? – Hur skulle sådana företeelser annars kunna tolkas som "äktenskapsbrott" och bli orsak till "skilsmässa"? –
      Jo, all njutning eller känsla av behag vid beröring är, har alltid varit och skall i all evighet förbli identisk med "sexualitet". Och utan denna omständighet skulle Jesus aldrig någonsin ha kunnat bli "ett med Fadern". Att andra människor ännu inte blivit "ett med Fadern" beror uteslutande på att det finns alltför många människor, som de hyser antipati mot eller är fientligt inställda mot och som de därför inte kan tåla. Med andra ord: de "älskar" dem inte. Och är det inte just denna antipati, som är det fundamentala hindret för det återstående fullgörandet av livets största bud eller för "lagens uppfyllelse": "Älska varandra" eller "Älska din Gud över allting och din nästa som dig själv"?

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.